Sagor från Kalle

Se Katinkas Kalas i helgen!

2012-01-21T02:51:00.000-08:00

Är ni biosugna i helgen? Då tycker jag att ni ska passa på att se långfilmsdebuterande Levan Akins film Katinkas Kalas!

Jag har skrivit om filmen förr, och lagt upp trailers, men för er som inte har hört talas om filmen så handlar den om ett gäng creddiga kulturarbetare (jag vägrar använda ordet "kulturhipsters", som har använts i varenda recension) som firar den uttråkade Katinkas födelsedag. Festen spårar långsamt ur när Katinkas kaosiga tvillingbrorsa Joel kommer på besök med sin nya tjej Linda, en stureplanstjej med svanktatuering (!?!). Stämningen blir spänd och det kommer att brista på flera ställen innan natten är över.

Jag älskar filmer om kulturarbetare med stora egon och dålig självkänsla! Självklart finns det ett stort stycke igenkänningsfaktor, även om mina egna kulturarbetarkretsar är snäppet nördigare och fattigare än det här gänget.

Jag har läst flera recensioner av Katinkas Kalas, och många är bra. Jag tycker dock att det finns ett par saker som är intressant med filmen som en del recensenter har missat. Den grupp som skildras är väldigt mån om att framstå som sofistikerad, men i Katinkas Kalas framstår de som hejdlöst banala. Det gränsar till satir, men det finns något annat i det. I dialogen finns det medvetna vändningar och inkonsekventa resonemang, som jag känner igen från dokusåpor, ni vet känslan när snillen spekulerar. Det är ett härligt dissonans, en konflikt mellan den polerade ytan och det vilsna där under.

Är inte den här postern som hängt i hela stockholm bara så jävla rätt!

En annas sak som jag tycker att recensenter har missat är hur lite den här filmen serverar på fat till publiken. De flesta recensenter har banaliserat handlingen till "objuden gäst från annan klass får de rika att avslöja sig". Men riktigt så enkelt är det inte. Filmen väljer ingen enskild karaktär att framställa som protagonist, eller som mer sympatisk än någon annan. Vem du sympatiserar med handlar mycket om vem du identifierar dig med, eller vill distansera dig ifrån. På så sätt låter filmen publiken möta berättelsen på vägen. Det är helt enkelt en modig film med integritet. Och en debut till på köpet!

Regissören och manusförfattaren Levan Akins nästa film blir filmatiseringen av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs häxfantasy i Bergslagen: Cirkeln! Var med från början, och upptäck en begåvad regissör med ett unikt perspektiv redan från hans första film! Gå och se Katinkas Kalas på bio!

Dagens referensbild

2012-01-20T04:54:00.000-08:00

Ibland när man ska rita något så är det ett bra knep att ta en referensbild på sig själv. Det kan ge den där lilla extra hjälpen som lyfter bilden. De kan bli lite lustiga, de där referensbilderna. Här är dagens!

Testfärgläggning av sida 1

2012-01-19T03:57:00.000-08:00

Jag gjorde ett färgtest på den första sidan i min bronsåldersaction som kommer börja gå som följetång i Utopi # 6. Jag kommer säkert göra om färgerna innan den går i tryck, den gröna blev lite väl neonig, men jag tycker ändå att det blev fint! Det är meningen att man ska undra vad som händer på nästa sida!

Från mitt anteckningsblock

2012-01-06T07:18:00.000-08:00

Arbetet med min följetong pågår för fullt. Nya scener skissas fram i blocket. Så här ser bilderna ut när de kommer ut som rena idéer.

Följande sekvens hänger ihop.

Här letar jag efter en karaktärs utseende.

En liten cirkeln-fanart till!

2012-01-04T08:03:00.001-08:00

Idag hade jag och Kim W Andersson fanart-workshop på Palatset! Tack alla ni som var där och gjorde underbara bilder med boken Cirkeln som utgångspunkt. Jag har själv passat på att komplettera min Cirkeln-fanart med ytterligare ett porträtt: hunken Gustav! Här är han:

Jana- titelsidan färdig!

2011-12-22T06:07:00.000-08:00

Såhär blev titelsidan till serien Jana- Zorams röda blomma som kommer att gå i Utopi nummer fem! Visst blev den fin... men det är ingenting mot resten av serien!

Kanske lite i överkant att köra "Karl Johnsson presenterar" ovanför titeln, men för tusan, jag vill att det ska kännas som en riktigt smaskig matiné och det underströk

"Jurassic Park"-känslan tycker jag.

Glöm inte att Utopis julkampanj fortfarande gäller, billigaste bästa juklappen!

The Hobbit! Trailer!

2011-12-21T01:49:00.000-08:00

Ha! Nu är den här! Trailern för Peter Jacksons The Hobbit!

Jag är inget stort fan av Lord of the Rings-filmerna. De missar liksom mina knappar. Jag tycker ändå att de är trevliga att se, för den stora detaljrikedomen, för spektaklet, men allra mest för alla monster! Är det något som jag tycker är lyckat med dem är det orcerna. Jag njuter varje gång en orc öppnar käften!

Så jag var inte beredd på vilken feeling jag fick från den här trailern! Jag har saknat den här världen tydligen. Och jag får känslan av att Bilb0 kan blir en mycket bättre film än någon av LOTR-filmerna är. Peter Jacksons lite tramsiga och sentimentala tonfall passar bättre för den här berättelsen, och jag tror också att storyn är lättare att översätta till film. Bilbo är tight!

Jag älskar också Martin Freeman! På något sätt har The Office lurat mig, och jag är så lycklig över att det går bra för Tim, och att han kom ifrån den där hemska arbetsplatsen!

Hmm. Gandalf verkar ha en egen special attack, när han slår ner staven sådär i marken, ni vet som han gjorde framför balrogen i Fellowship "You shall not pass!". Undrar om Peter Jackson gillar japanskt animerat...

Jana- referenser

2011-12-20T00:54:00.000-08:00

Även om Jana är en kort serie, bara sju sidor, så är det mycket arbete bakom. Det är också mycket glädje och kärlek. Ni som läsare kanske läser serien på ett par minuter, men jag som upphovsman har spenderat flera veckor med karaktärerna och den värld serien utspelar sig i. Därmed inte sagt att serien tog flera veckor att göra, det gjorde den inte. Den har samsats med andra jobb, och jag har arbetat på den så fort jag har fått en lucka. Den har varit min snuttefilt!

Jag tänkte ge er en inblick i arbetet bakom kulisserna. Här är det också dags för en liten SPOILER varning! Självklart så får man en hum om vad som händer i serien om man kollar på bilderna jag lägger upp här. Jag har försökt att använda bilder som inte avslöjar alltför mycket.

Referensbilder! Det fanns en tid då jag tycket det var fuskigt att använda fotoreferenser när jag tecknade. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.... *djupt andetag* HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Vilket trams! Det enda som betyder något är att serien blir bra, vem bryr sig hur du kom dit? Ingen säger jag!

Mycket av magin i berättelsen ligger i omsorgen om detaljer. Det är det som får oss att tro på världen berättelsen utspelar sig i, även om vi inte tänker på alla de små detaljerna. Slarvar man med rekvisita och bakgrunder så känns allt väldigt tunt och "kulissit".

Här är en del av de referensbilder jag har använt till Jana- Zorams röda blomma:

För Jana, med sin kurviga och atletiska fysik, och sitt animaliska rörelseschema använde jag...

... Frank Frazettas sköna vildkvinnor förstås!

För Jasons flygplan som blir attackerat av pterodaktyler använde jag...

... en Sopwith Camel från 20-talet! Allt som Jason har är för övrigt från 20-talet, då han är en 20-tals kille!

För de ruskiga Sagoth använde jag...

... gorilla, apornas konung!

För "Gorak", Sagoths riddjur använde jag...

... gamla hederliga Velociraptor! Ingen annan dinosaurie av den här "modellen" är så lätt att hitta referenser på som Raptorn... Och Raptorn är ju ikonisk också. Det känns bra med Raptor. "Clever girl" liksom!

För Jasons tuffa gevär använde jag...

... ett Lee Enfield! Jag älskar den här bössan! Jag ville ha nåt som var mer än bara ett vanligt gevär. Jag ville ha nåt som såg ut som om man använder det i krig, något som gör stora hål i folk och fä! Och jag fann Enfield! Jag älskar det där magasinet som sticker ut under!

Det får räcka för den här gången. Det här är ungefär en fjärdedel av alla referensbilder jaghar använt. Tack Googles bildsök!

Jana- titelsidan 5

2011-12-19T06:58:00.000-08:00

Bakgrundsgradient och platta färger lagda!

Jana- titelsidan 4

2011-12-19T06:00:00.001-08:00

Tuschet färdigt! Nu ska jag börja färglägga. Jag skapar ett antal nya lager. Jag börjar med:

* Gradient bakgrund. I detta lager kommer jag att göra himmelen.

Sedan gör jag:

* Färg. Här lägger jag platta färger.

Sedan:

*Ljusgradient. Här lägger jag en jämn ljusövergång.

* Skuggradient. Här lägger jag en jämn skuggövergång i multiplyläge.

* Skuggor. Här lägger jag slagskuggor.

* Highlight. Här lägger jag sparsamma högdagrar.

Här är sidan i svart/vitt:

Jana- titelsidan 3

2011-12-19T03:21:00.001-08:00

Skissen till titelsidan är färdig att tuscha på! Allt är tecknat på en Cintiq (som jag ännu inte döpt! Lina Neidestam döpte sin till Cindy... Hmm, jag måste komma på ett bra namn!). Fördelen är att jag nu bara kan kasta på ett nytt lager och tuscha direkt på skissen. När Tuschningen är färdig släcker jag bara skisslagret, och skapar nya lager för färgläggning!

Snart får ni se tuschet!

Om ni gillar bra action...

2011-12-19T01:59:00.000-08:00

Jag är inget stor fan av Mission Impossible-filmerna. Jag tycker att den första är fräck och begåvad, den andra är John Woo när man tröttnade på honom och den tredje är habil men oengagerad.

Men jag tycker att det görs alldeles för lite actionfilm! Eller jag vet inte... det görs ju action, men allting är så himla korkad och/eller barnvänligt. Kanske är det bara jag som blivit äldre.

Jag tycker väl inte att Mission impossible-serien höjer sig över filmer som Fast & the Furious eller det senaste Bay-spektaklet, men filmerna känns ändå något ambitiösare.

Trailern för Mission Impossible: Ghost protocol gör inget speciellt för mig, men grejen är att den här filmen har haft riktigt bra förhandssnack. Bra som i den bästa Mission Impossible-filmen hittills.

För att de skulle få mig att bli riktigt pepp skulle de bara behöva göra en enda sak: Byt ut Tom Cruise och Simon Peggs roller. Alla som har sett Hot Fuzz vet att Simon Pegg kickar Cruise lilla stjärt! Men Simon Pegg är med i alla fall, det får filmen guldstjärna för!

Jana- titelsidan 2

2011-12-16T05:56:00.000-08:00

Skissen som jag gör på herr cintiq, direkt i datorn, börjar ta form. Det är den här bilden jag sedan kommer att tuscha ovanpå!

Jana- titelsidan 1

2011-12-16T04:27:00.000-08:00

Har ni läst Utopi nummer 4? Det blev ett fantastiskt nummer av tidningen!

En sak la vi märke till i Utopi nummer fyra, och det är att vi behöver tydligare titelsidor på våra serier. Utan tydliga titelsidor känns det som om serierna löser av varandra i lite väl rask takt, och ibland, när två tecknare har en liknande stil, så kan det vara svårt för läsaren att se var den ena serien slutar och den andra tar vid.

Därför ska jag göra en titelsida till min serie "Jana- Zorams röda blomma" som ska vara med i Utopi nummer fem.

Ni får följa med i processen!

Här är skissen!

Går knappt att se vad det föreställer, eller hur? Bilden ska föreställa titelkaraktären Jana, som blir jagad av håriga apmän ("Sagoths") som rider på raptorliknande dinosaurier (jag kallar dessa bestar för "Gorak"). Jana springer mot ett mäktigt berg, då hennes stam som heter just "Zoram" har sitt hem i dessa berg. Bergen kallas för Thipdarbergen. Thipdar är namnet på de jättelika flygödlor som häckar i dem. Thipdars är visserligen mycket farliga, men för Jana och andra människor (som i denna värld kallas "Gilak"), är det praktiskt att bo under Thipdars skugga. Den skrämmer nämligen de ruskiga Sagoths.

Sagoths i sin tur arbetar åt de mystiska Mahar, tankeläsande reptiler och Pellucidars verkliga härskare! Japp, så funkar det! Världen, som alltså heter Pellucidar, är skapad av Edgar Rice Burroughs. Det är en "hollow earth"-värld, en vansinnig teori som var populär under mitten av artonhundratalet. Jules Verne gjorde sin egen version av Hollow Earth i Till jordens medelpunkt. Men ingen har tagit idén längre än Bourrughs i hans vansinniga böcker om Pellucidar. Karaktären Jana är lånad från hans bok Tarzan at the earths core. Sug på den titeln ett tag!

Den där jävla vargen!

2011-12-05T03:06:00.000-08:00

Tack alla för en trevlig SF-mässa i helgen!

Nu till något helt annat. Jag har varit med på en älgjakt och träffat jägare, och även om jag respekterar deras kunskaper om naturen har jag aldrig riktigt förstått varför de tycks hata vargen ur djupet av sina hjärtan. Jag förstår att vargen är en konkurrent om bytesdjur, och att den pajar deras spelplan (att driva med hund), men vargen är ju bara ett djur, har jag tänkt. Man behöver ju inte skylla dåligt väder och cancer på den... Jag förstod inte, tills nu!

Ikväll är det skräckafton på SF-bokhandeln!

2011-12-02T02:57:00.000-08:00

Frank kommer!

Hjärtligt välkomna ikväll till SF-bokhandeln i stockholm!

Då är det skräckafton anordnad av SF-bokhandeln i samarbete med Vertigo förlag. Det kommer att finnas skräkiga gäster, jag själv, Anders Fager (författare till Svenska Kulter), Karin Tidbeck (författare till Vem är Arvid Pekon), och många fler! Det sägs att H.P. Lovecraft själv kommer att manifestera sig i form av en vitsig kaffekopp, det vill ni inte missa!

Sanna och Sune kommer!

Jag kommer att finnas på plats och signera mitt Lovecraftianska fantasyäventyr Mara från Ulthar. Under kvällen kommer vinnaren av Vertigos Lovecraftnovell-tävling presenteras. Då kommer jag också att måla en illustration live till vinnarbidraget!

Mona Vitsippa kommer!

Såhär ser planen för kvällen ut:

8:00 Signering med kvällens gäster
19:00 Presentation av kvällens program samt zombie-poesi.
19:20 Paneldiskussion med fokus på Lovecraftiansk skräck.
20:00 Presentation av vinnaren i Vertigos novelltävling, mer
zombie-poesi.
20:30 Signering med kvällens gäster.

Priset delas ut av Terese från Vertigo tillsammans med en Halvman, utlånad av Månbestarna! (bilden är på Halvmannen)

När vinnarna väl är korade kommer ni att kunna läsa deras fantastiska noveller på www.vertigo.se och www.sfbok.se

En suddig glimt av Prometheus

2011-11-28T02:36:00.001-08:00

Jag vill egentligen inte börja peppa för Ridley Scotts Promethueus än. Denna mystiska prequel till Alien-filmerna känns fortfarande långt bort, och nästan inget har läckt om filmen som gör att jag vågar säga bu eller bä.

Jag tycker att Ridley Scott har gjort en del riktigt bra filmer, och jag gillar att han är så vältränad och röker cigarrer, men efter att ha sett hans Robin Hood-film (som jag recenserar HÄR), så kan jag inte dra några andra slutsatser än att han blivit senildement.

Men så dyker det upp en handfilmad, grynig trailer till Prometheus, och jag blir riktigt nyfiken!

Ge bort en prenumeration på Utopi i julklapp!

2011-11-25T02:51:00.000-08:00

I förra inlägget tipsade jag om Utopis fantastiska julklappserbjudande. Nu gör jag det igen!

Utopi är ett seriemagasin som publicerar serier som är utflykter till andra världar. Det är fantasy, SF, skräck och erotik. En svensk Heavy Metal, när Heavy Metal var som bäst! De flesta serieskaparna som medverkar är svenska, men vi tar även in utländsk material, då främst från Frankrike.

Alla vi som arbetar med tidningen gör det helt ideellt. Det är tack vare nya prenumeranter som vi kan fortsätta skapa Sveriges enda tidning för episka serier! Så stöd ett rikare seriesverige, och ge bort en riktigt bra present till Fan och hans moster!

299 för ett års prenumeration plus en av Kolik förlags nya böcker ... det är faktiskt fett billigt!

SUPER PULP

2011-11-22T08:41:00.001-08:00

Jag håller på med en fristående serie som kommer att finnas med i Utopi nr 5.

Jag hade tänkt hålla på den här och låta den bli en överraskning, men jag kan inte. Jag har haft så fruktansvärt kul när jag gjort den, och jag vet att många människor i Sverige fortfarande inte har tecknat en prenumeration på Utopi. Så detta är en uppmaning! Teckna en prenumeration på Utopi, annars kommer ni att missa min tjusiga serie! Om du redan är prenumerant, varför inte ge bort en prenumeration ( eller varför inte flera, till hela familjen!) i julklapp? Vi har världens bästa julklappserbjudande HÄR!

Min serie då, vad handlar den om? Serien är en hyllning till Edgar Rice Burroughs och Frank Frazetta. Den utspelar sig i Burroughs värld Pellucidar, där Jana, Zorams röda blomma, är jagad av fruktansvärda Shagoths! Under flykten möter hon en mystisk man från en annan värld. En man som har vapen som sprutar eld!

Här är några teaser-bilder!

Rafflande, eller hur?

Serien är helt tecknad i Photoshop, från skiss till färg! På wacom-bord, jag är fortfarande ett reklamuppdrag från en cintiq. Som jag längtar!

EDIT: Tidigare skrev jag att ni som redan har en prenumeration behövde förnya den. Det stämmer INTE! Prenumererar man redan så kommer prenumerationen bara rulla på om man inte säger upp den. Ungefär som när man är med i en förening.

Ny snofsig trailer för Katinkas Kalas!

2011-11-22T00:21:00.001-08:00

Ny finns det en ny snofsig trailer för Levan Akins mästerliga film Katinkas Kalas!

Jag har tänkt mycket på den här filmen sedan jag såg den. Det jag tycker bäst om med den är att den inte ger några svar. Den presenterar inte någon färdig bild av hur människan och världen fungerar. Den studerar nyfiket människorna, och den har inte vett att titta bort när den dåliga stämningen blir farligt dålig.

Sen är det underbart att den klär av kulturhipstern, en hittills fredad grupp inom svensk film. Jag tror att alla grupper i samhället gillar att se filmer som handlar om just dem. Därför tror jag att den här filmen kommer att gå bäst hem hos just den grupp den porträtterar. Det är väl därför som filmer som Änglagård 5: Return of the Leather Muppet, går så bra i Sverige. För de är ju i majoritet, ni vet, det hederliga enkla folket som inte håller på och krånglar till allt.

Jag vet inte om jag själv är en kulturhipster. Jag tror inte jag köper kläder tillräckligt ofta för det. Vad jag vet är att jag älskar filmer där människors feta egon och självbild sätter käppar i hjulen för dem! Och jag älskar konstig sexuell spänning mellan syskon (i fiction! I fiction säger jag!), det är så himla snaskigt! Katinkas Kalas är en ljuvlig och plågsam film!

Hunger Games-trailern är bäst!

2011-11-15T01:15:00.000-08:00

Ni har väl inte missat den nya trailern för The Hunger Games.

Det är inte ofta som jag kan säga att en film ser ut exakt som jag tänkte mig när jag läste boken. Ibland kan det vara kul att se någon annans vision. Ofta är det besvärande att få se något man läst och älskat bli urvattnat av klåpare som inte haft någon känsla för materialet.

Den här trailern ser ut exakt som jag tänkte mig Hunger Games när jag läste böckerna. Och en del grejer ser lite häftigare ut än vad jag tänkte mig. Större!

När de hissas upp i tuberna i slutet av trailern ryser jag. Vilken känsla!

Jag är så sjukt pepp.

Och Winters Bone-tjejen verkar vara så bra!

Nya robotserier till Utopi #4

2011-11-04T03:15:00.000-07:00

I Utopi nummer 4 undersöker vi den framtid där vi betjänas av människoliknande robotar. Det är ett samarbete med produktionsbolaget Matador som skapat tv-serien äkta människor (som jag f.ö. tecknat storyboard till). Serien handlar om ungefär samma sak som Bladerunner, fast den utspelar sig i Sverige och har mer villaförorter och mindre eldsprutande skyskrapor än Bladerunner. Den kommer bli helkul!

Jag och Sara Bergmark Elfgren har gjort två annonser för två olika robotmodeller, i serieform förstås! De vänder sig till alla som känner att de inte riktigt kan hitta drömpartnern bland människor av kött och blod. Varför inte specialbeställa en partner som tidigare bara funnits i fiktionens förlovade värld?

Här är en liten teaser från annonserna!

Det är första gången som jag har tecknat en serie helt och hållet i datorn, från skiss till färdig. Jag gillar det! Det sparar massor av tid, det blir slickt och lättläst och friheten är total!

Stilen är mer cartoon än vad mina serier brukar vara. Jag tycker det passar bra för en annons!

Den där foten är ett typiskt manga-grepp. Jag tycker det är hysteriskt, det är så buskis på nåt sätt!

Jätten omgjord

2011-11-04T03:07:00.000-07:00

För ett tag sedan la jag upp en bild ur mitt anteckningsblock som jag hade fotat och färglagt i photoshop. Nu kommer den att förekomma i ett framtida nummer av Utopi som illustration, och jag var tvungen att göra en högupplöst variant av den.

Då jag vet att många tycker om den här bilden så tänkte jag att det kunde vara kul att visa hur den blev i lite finare upplösning.

Bilden föreställer två av huvudkaraktärerna i min kommande följetongserie som kommer att gå i Utopi.

Tryck på den så blir den stor (jag har äntligen lärt mig hur man gör!).

I en värld bortom den eviga isen

lever människor sida vid sida

med de varelser som de kallar Gudar

Bortglömda bloggen

2011-11-04T03:04:00.000-07:00

Hej kära bortglömda blogg! Jag kom av mig lite efter mina planerade inlägg om hur jag gjorde cirkelmålningen. Jag hade alla mina små filmer som jag tänkt lägga upp den ena efter den andra. Det visade sig tyvärr att de var på tok för stora, och det tog timmar att ladda upp dem på bloggen. Det funkade inte.

Och sen kom det massa jobb och annat, och bloggen glömdes bort som så många gånger förr.

Äh, nu ska det komma lite nya inlägg!

Cirkelnmålningen del 1

2011-10-24T01:44:00.000-07:00

Mats Strandberg, en utav de två författarna till boken Cirkeln, fyller trettiofem! Grattis Mats!

Sara, som också skrivit boken, kom på den fina idén att göra en målning med alla tonårshäxorna och ett par gamlingar till Mats i födelsedagspresent. Jag fick göra den!

Här ska ni få se hur det gick till.

Jag började förstås med att skissa. Det visade sig vara ett komplicerat arbete, där alla karaktärerna skulle förhålla sig till varandra. Inspirationen kom från klassfoton jag googlade fram och filmaffischen till Breakfast Club. Det var också viktigt att alla karaktärerna hade rätt kläder och accessoarer.

Här är skissen på hela målningen. Som ni ser har flera av karaktärerna ännu inte fått sina kläder. Jag börjar alltid med att rita människor helt näck.

I första skissversionen skulle Ida le lite tillgjort och ansträngt. Det blev för subtilt, och jag och Sara (som var mycket närvarande i processen med bilden) bestämde oss för att hon skulle se mer hänsynslös ut!

Ida igen, nu sjuttio procent ondare!

Närbild på nedre raden! Från vänster: Katten, Elias, Linnea, Vanessa och Anna-Karin.

När skissen var färdig var det bara att börja måla. Här har jag filmat mig själv när jag kommit en bit in på målningen! I klippet refererar jag till ett tidigare klipp, men det behöver ni inte bry er om. Jag bestämde mig för att inte lägga upp det, då jag sa en del lite pinsamma grejer. Det är faktiskt pinsamt att lägga upp klipp på sig själv. Men jag gör det för konsten och för att jag hoppas att jag ska bli känd.

Uncharted 3 kommer närmre!

2011-10-13T05:53:00.000-07:00

Vem fruktar vintermörkret när vi vet vad det för med sig? Den välsignelse mitt hjärta har längtat efter! Uncharted 3!

Här är en video med gameplay. Åh det ser så vackert ut!

Den första November släpps det!

The Avengers!

2011-10-12T03:11:00.000-07:00

I flera veckor har nördar över hela världen laddat! Äntligen är den här!

Trailern för The Avengers såklart!

Hehe, jag kan inte hjälpa det, jag ryser! Det ska bli otroligt intressant att se om det här projektet fungerar. Joss Whedon (skaparen av legendariska Buffy the vampire slayer) har skrivit och regisserat. Det är ett logiskt val, då få kan hantera en stor ensemble som han. Han är en av de stora berättarna, och fantastik flyter i sin renaste form i hans ådror.

Skurken ser ut att vara Loke från Thor-filmen. Den kanske svagaste filmen av de separata filmerna (förutom möjligtvis Hulken som har lämnat ett tomt hål i min hjärna). Det är ändå attraktivt att ha en fornnordisk gud/jätte som skurk tycker jag. Det skänker lite extra tyngd till berättelsen.

Jag tillåter mig ett stort pepp för The Avengers! Jag har aldrig varit något fan av superhjälteserier, men jag uppskattar det här för vad det är. Vilket storslaget projekt!

Min häst!

2011-10-06T05:05:00.001-07:00

När jag ändå postar Spielberg-trailers...

Se denna trailer! Se den! Nu!

Han ritar bilder på sin häst! Så mycket saknar han den!

Den senaste Tintin-trailern

2011-10-06T04:45:00.000-07:00

Tintinfilmen är på väg, och nu kommer en riktig trailer. Jag tycker att det här ser förtjusande ut, det enda som jag är tveksam till är att karaktärernas ansikten känns stela och dockaktiga. Det är ofta ett problem med datoranimation. Annars kan jag inte bli annat än pepp.

Det här är på många sätt den första riktiga introduktionen av Tintin för den amerikanska publiken. Amerikaner har överlag ingen koll på Tintin, och här försöker Steven Spielberg och Peter Jackson lära dem varför de ska tycka om Tintins värld. Då gör man bäst i att lägga till lite galna kameraåkningar och biljakter!

Sommarens trähugg

2011-10-05T06:53:00.000-07:00

Varje sommar försöker jag hinna med att hugga en ny träfigur vid min familjs sommarhus ute i Stockholms skärgård. Det här är en liten hobby som jag har hållit på med i många år, och vår tomt fylls sakta men säkert av bisarra varelser i trä. Här kan ni se lite bilder från tidigare projekt.

Jag tänkte att det kunde vara passande, nu när sommaren bara är ett minne, att visa årets trähugg. I år ville jag göra en snäll figur som var mer gullig än mystisk och bisarr. Det börjar bli gott om småbarn kring husen, och jag ville göra en lekkamrat till dem! Det blev en söt liten faun med barnansikte. Jag har huggit direkt på en rot, som vi lämnade en och en halv meter på efter att ha tagit ner en björk.

Jag grundar med motorsåg. Sedan går jag på direkt med huggjärn och klubba. I år fick faunen en vild frisyr, som jag gjorde av enkvistar. En är ett fantastiskt material. Det håller länge och det är vackert. Såhär blev den lilla gynnaren!

Serier från bokmässan

2011-09-30T07:39:00.000-07:00

Tillbaka framför datorn i min gamla ateljé!

Den här veckan har jag haft nöjet att njuta av böckerna jag fick med mig från bokmässan! Det var länge sedan jag fick krypa upp i soffan och läsa serier för läsningen skull. Nuförtiden blir det mest att man bläddrar och kollar på tekniken.

Serierna jag fick med mig var Loka Kanarps Hungerhuset, Lina Neidestams Maran och Mats Jonssons Mats Kamp.

Hungerhuset är en skräckhistoria om två systrar som rymmer ifrån en tråkig fest hos sina fosterföräldrar och leker i ett övergivit hus. Det visar sig att huset är hungrigt!

Hungerhuset är en stämningsfull spökhistoria som gradvis går över i en svartare skräck. Loka låter berättelsen ta plats, och det finns ett stillsamt lugn i berättelsen som ger en stark känsla av här och nu. Loka är stilsäker, och linjerna är enkla och vackra. En pärla till bok, som är en ren njutning att läsa!

Lina Neidestams Maran är svensk folkloristisk pornografi. Den handlar om Nora som åker ut till en fäbovall för att skriva riktig litteratur. Det blir inget med det, för i skogen härjar Maran, och Nora får vara med om de mest fantastiska erotiska äventyr, både i drömmen och i verkligheten. Lina Neidestam är en mästerlig berättare. I Maran finns både stämning, spänning, humor och ren pornografi. Underbar läsning som får det att kittla lite här och var!

Mats Kamp berörde mig djupt. Jag älskade Mats Jonssons Hey Princess när den kom. Den är spännande romantisk och rolig. Mats har gjort fler böcker sedan dess, men jag har inte tyckt om någon lika mycket som Hey Princess. Förrän nu. Jag tycker att Mats Kamp är Mats Jonssons bästa bok. Den fick mig att börja gråta tre gånger. Det är rekord för en seriebok!

Det finns ingen anledning att inte läsa den här boken! Den handlar om livet, från någon som varit med.

Bokmässan 2011

2011-09-22T04:38:00.000-07:00

Nu lämnar jag fru och barn och drar till stolta Göteborg för bokmässan! Där kommer jag stå i Koliks monter och sälja böcker, förhoppningsvis signera några Mara från Ulthar och prata om Utopi tills tungan blir grön och jag förvandlas till en jätte.

Jag hoppas vi ses där!

Här är en bild från mitt anteckningsblock som jag fotade och färglade i photoshop! Linjeteckning, färglagd främst med verktyget multiply! Bilden föreställer min hjältinna och jätten som går under arbetsnamnet Hunter. De är best friends forever!

Och en till från anteckningsblocket. Jag började färglägga den... men sen tyckte jag att det blev lite fint när jag bara hade lagt ett par fält, plus att jag tröttnade lite och ville fortsätta skriva manus. Så ni får se den såhär!

fantomas återbesökt

2011-09-22T04:34:00.001-07:00

Min regissör var inte riktigt nöjd med mina fantombilder som jag la upp i ett inlägg häromdagen. Han tyckte de var lite för serietidningsaktiga. Så jag slängde in dem i gamla photoshop och gjorde dem lite mer realistiska med hjälp av lite skuggor. Jag tänkte att det kunde vara kul att visa upp hur en korrigering kan gå till!

Här är bilderna som de blev efter en redigering!

Watchmen blir tecknad tv!

2011-09-20T07:36:00.000-07:00

Nä, det blir det inte, men det här introt fick mig att skratta!

The Thing X 3

2011-09-20T05:46:00.000-07:00

Vad tror vi om nya The Thing?

Meh!

Vad tycker vi om gamla The Thing?

Åh Kurt du är så fin! Och filmen också!

Vad tycker vi om uråldriga The Thing?

Att den svenska titeln "Fantomen från Mars", är bättre än vad någon film förtjänar.

Nä, jag håller mig nog till Kurt!

Fantomas

2011-09-20T04:10:00.000-07:00

I våras tecknade jag storyboard till en tv-serie. En rolig bonus när jag jobbar med tv är att jag får hoppa in och göra intressanta rekvisitauppdrag! Tidigare har jag bl.a. fått göra en mask till en seriemördare och en ritning till en sjuttonhundratalstryckpress (ingen befintligt gick att mosa ett huvud i. Obs sant. Se själva i Anno 1790 som går i höst på SVT).

Tv-serien Äkta Människor handlar om hur människan utvecklar androider som vi använder för hushållsarbete, tråkiga jobb och sexindustrin förstås. Lite som Bladerunner, fast ersätt skyskrapor med villaområden och Daryl Hanna med Eva röse.

Några utav androiderna är på rymmen! Då behöver polisen fantombilder så att folk vet om de sett de tossiga plåtnicklasarna! Men vem ska teckna fantombilderna? Jo Kalle Johnsson förstås, den bästa fantombildstecknaren i stada!

Det var superkul att teckna fantombilder! Jag ville att de skulle vara lite obehagliga och skeva, som fantombilder ofta är. Jag ville att de inte skulle vara för lika personerna de ska avbilda, vilket var en riktig utmaning! De ska se ut som om någon har beskrivit hur karaktärerna ser ut. Detta gjorde att jag med mening var tvungen att teckna vissa ansiktsdrag helt fel, vilket är knepigt när jag ju faktiskt vet hur skådespelarna ser ut. Dessutom ville jag att de skulle se ut som om de var kopierade och utskrivna och kopierade igen på polisstationens dassiga kopiator.

Här är ett par av dem!

En kul grej är att skådespelarna är snyggingar, men fantombilder är ju aldrig till för att vara estetiskt tilltalande, och de flesta blir fula filtrerade genom fantomtecknarens penna. Här är stackars Eva Röse som hon inte ser ut!

Den här tjejen ser inte alls ut såhär! Men lite grand kanske... Det är det som är det roliga! Det ska vara lite likt fast ändå inte.

Kolla in hur jag försökt variera mig med skräpet i kopiatorn. Allt är illusion som vanligt...

Om ni blir nyfikna på Äkta Människor så håll utkik i Utopi!

Fan art till Holly Blacks Valiant

2011-09-15T01:57:00.000-07:00

Jag fortsätter min mission att bli bättre på att arbeta direkt i datorn. Idag tog jag en linjeteckning från mitt anteckningsblock, som föreställer trollet Ravus från Holly Blacks underbara urban fantasy Valiant, fotade den med datorns kamera och färglade i photoshop.

Ravus är ett så gulligt troll. Det var kul att försöka få honom hunkig samtidigt som han ändå ska se ut som om han bor under en bro. Jag vet att hans hår ska vara svart, men teckningen är en linjeteckning, och jag ville inte förstöra hårets linjer genom att lägga på svart färg efteråt. Jag använde en annan teknik än när jag testad att färglägga serieteckningar. Den här gången jobbade jag i lite skirare lager, och använde mig mycket av photoshop-verktyget "multiply". jag ville inte måla över linjeteckningen, utan jag ville behålla den tecknade känslan. Jag tycker det blev fint!

Här är det sorgsna och modiga trollet Ravus:

Läs Utopibloggen!

2011-09-14T02:50:00.001-07:00

Ni har väl inte missat att Utopi magasin har en fantastisk blogg som samlar allt som är häftigt och intressant! Sveriges främsta experter på det fantastiska gästbloggar, det hålls tävlingar i allt möjligt och det erbjuds internets egen hårdvaluta: roliga klipp!

Den här bilden har egentligen inget med Utopi att göra, förutom att den dyker upp på bloggen. Jag var ju tvungen att ha en bild! Vad skulle jag göra? Det kan väl inte gå fel med ett tentakelmonster?

Kolla själva!

Dagens jättinna

2011-09-13T01:46:00.000-07:00

Det här är jättinnan som har arbetsnamnet "Kristall". Hon är jättarnas Paris Hilton, dotter till jättarnas konung! Hon är bortskämd, uttråkad och egentligen vill hon bara bli sedd. Istället för Tinkerbell har hon en liten människa som ska sitta på hennes axel som en associar.

Jag är inte klar med hennes utseende på länga vägar. Jag vill att hon ska se ut som en trulig tonåring. Hon ska också se änglalik ut, som en lyxig gräddbakelse. Hon ska nog vara ännu pråligare än på bilden ovan. Jag vill också att hon ska se ut lite som en Frazettabrud, med såna där tjocka kinder och plutmun!

Jag har väldigt kul med jättarnas horn. De går att använde till att uttrycka jättarnas karaktär. Ibland kan de ha formen av en krona, som på jätten på min bloggbanner. Ibland kan de vara med brutalt djuriska, som på jätten Hunter i förra inlägget. På Kristall krusar sig hornen som mjuka lockar!

Vad ska Kristall heta? Jag är egentligen ganska förtjust i "Kristall", men det blir lite oseriöst om hon ska heta det i serien. Det låter lite som "Crystal", vilket jag tycker låter som nån amerikansk förortstjej med kristna föräldrar. Alltså lite för nära vår egen verklighet. Samma sak om hon skulle hetat Glimra, vilket hade varit fint. Hmmm... Förslag någon?

Dagens jätte

2011-09-12T02:10:00.001-07:00

Dagens jätte går under arbetsnamnet "Hunter". Han är en av de viktigaste jättekaraktärerna i berättelsen jag arbetar med. Som arbetsnamnet antyder så ska han vara jättarnas mästerjägare. Jag tänker mig att han säkert jagat i alla världar som jättarna känner till, och kanske i någon bortom. Han tar gärna hjälp av andra varelser när han jagar. I hans krona bor ett gäng rovfåglar som kan spana åt honom. På marken finns andra kreatur som springer hans ärenden.

Jag vill att Hunter ska han en praktiskt stil. Han är inte lika utsmyckat som jättarna vid hovet. Halsbandet består bara av jakttroféer. Jag gillar ringarna i polisongerna, men det kanske blir to much om de går upp hela vägen längs öronen. Hunter har lite större öron än andra jättar, för att höra bra förstås!

Bilden är ritad med fineliner och fotad från mitt anteckningsblock. Putsad i photoshop!

Men vad ska han heta i berättelsen? Det är svårt att komma på påhittade namn som klingar fornnordiskt utan att de låter fåniga. Jag funderar på att ta kontakt med någon islänning för att få lite ord att bolla med. Har du något namnförslag på Hunter? Det ska gärna låta jägaraktigt och lite sexigt!

Att lära sig digga digitalt

2011-09-09T07:06:00.001-07:00

Jag har länge varit en stor förespråkare av det handgjorda. När jag tecknade Mara från Ulthar var jag mån om att det skulle se handtecknat ut. Att tekniken skulle synas och vara en del av stämningen. När jag senare gjorde kortserien Offret till första numret av Utopi så valde jag också en helt analog teknik. Jag tuschade med pensel och färglade med akvarell. Bara lite puts och pratbubblor var gjorda i photoshop.

Jag har nu beslutat mig för att gå över till digital teknik. Och då menar jag inte att jag ska färglägga i datorn, eller lägga på ett par slemmiga ljuseffekter. Nä, jag ska banne mig göra hela serien i datorn, från skiss till färgläggning och hela filevippen!

Men för att kunna teckna bra i datorn behöver jag en ny leksak. Den heter Cintiq och är ett digitalt ritbord. Man ritar alltså direkt på en skärm, till skillnad från en wacom intous där man ritar på en platta och teckningen visas på skärmen. Skillnaden är enorm.

Men jag äger ingen cintiq än, då jag inte kan bestämma mig för om jag ska köpa den vanliga eller den jättestora fina som jag egentligen vill ha men som är lite dyr. Ändå har jag känt ett behov av att börja testa att teckna och färglägga direkt i datorn. Så jag har ritat ett par bilder på wacombordet och färglagt i photoshop. Jag tycker att det går sådär. Linjerna kommer bli mycket snitsigare på cintiqen än på wacomen, och jag ska bli bättre på att färglägga digitalt. Mycket bättre!

Här är några heldigitala bilder i alla fall. Det som är kul med dom är att dom ger lite hintar om vad som händer i min kommande serie!

Jag hoppas ni inte har tröttnat på gladiator-gropar efter Spartacus-blod och tuttar (eller vad den heter), och alla andra trötta tv-serier. Jag lovar, ni kommer aldrig ha sett gladiatorspel som de i min serie någonsin förr!

Asså, jag gillar lite hur kitchigt det kan bli med digital färgläggning. Det är ju inte classy som akvarell, men det blir mycket mer lättläst och snaskigt. Jag ber om ursäkt för hennes konstiga tuttlindning, jag fick idétorka när jag skulle göra hennes kläder...

Gulligull! Jag tänker inte spoila sammanhanget för den här bilden! Läs Utopi så får ni se!

Om någon av mina kära läsare är vass på färgläggning, och ser några missar jag har gjort, eller bara har några heta tips så får ni gärna berätta det i kommentarerna under. Vad jag behöver nu är kunskap, massor av kunskap. Jag ska läsa böcker och så också, men det är så segt.

Conan och jag: de färdiga bilderna

2011-09-08T04:33:00.000-07:00

Jag struntar i att redovisa mer av processen med de två affischer jag gjorde för den nya Conanfilmen. Det känns överspelat, och nya spännande projekt väntar. Såhär blev i alla fall de färdiga målningarna.

Här är bilden som användes i samband med filmens premiär:

Och såhär såg den ut som affisch:

Den andra hann visserligen bli färdig som bild, men han aldrig produceras som affisch i tid till premiären, då jag låg i en cell på BB med min nyfödda son på magen. Kanske kommer den dyka upp som merch till filmen i framtiden, lagom till DVD-släppet. Vi får se.

För alla Utopiläsare så är det i alla fall inte det sista ni ser av den.

Det var allt om Conan för den här gången, men vi är knappast färdiga med varandra, jag och den gamle barbaren. Jag vill också tipsa om Lars Krantz otroliga fan art till Conan, som är fan ART ta mig tusan! Ni hittar den på Utopibloggen några inlägg ner.

Jag har varit borta från allt därför att...

2011-09-08T04:29:00.000-07:00

Jag har fått en unge! Den lilla barbaren tog ingen hänsyn till timing utan ploppade ut lagom till premiären av den nya Conanfilmen. Jag kommer hämnas på honom genom att ge honom Conan som andranamn. Inte första. Jag är inte ond.

Nu är jag tillbaka framför datorn. Jag ska börja med att lägga upp de färdiga Conanbilderna så ni får se hur det blev till slut!

Conan och jag: En sång om Conan

2011-08-12T15:40:00.000-07:00

För fem år sedan skrev jag en sång. Jag har skrivit många sånger i mitt liv. Dom flesta går ungefär såhär: "Lilla herr Tomat, du ska bli min mat...", och jag sjunger dom oftast medan jag står i köket. Det finns dock en sång som är annorlunda. Det är min Conan-sång.
Jag tänkte såhär: Om man skrev en text om hur otrolig Conan är, och använde de bästa melodierna ur Basil Poledouris soundtrack ur den första Conan-filmen som själva musiken, vad fint det skulle bli! Ingen annan hade gjort den sången, så jag var nästan tvungen att göra den...

Här är den! Ni måste lyssna på hela, jag och brorsan har suttit uppe halva natten och jobbat med produktionen!

Ett stort tack till min käre bror Anders Johnsson, för att du styrde upp det här! Det är Anders som är den galne dragspelsmannen i videon, och hans spelar också alla andra instrument förutom akustisk gitarr, samt är kameraman och klippare. Ja, man kan säga att han gjorde allt utom att sitta på soffan och sjunga.

Det sista Utopiporträttet

2011-08-12T02:44:00.000-07:00

När Utopi startades kunde man under ett par veckor teckna en prenumeration där man som bonus fick sitt porträtt tecknat av en av Utopis medarbetare.

Men ack, vilken skam! En del fick vänta på sitt porträtt. Det smärtar mig att säga att det finns en som väntat ända tills idag. Siska, jag ber om ursäkt för dröjsmålet! Jag hoppas att det är plåster på såren att du får ett helt unikt Utopiporträtt (de gamla var gjorda efter färdiga mallar), en blyertsteckning färglagd med akvarell, som jag har suttit och pillat med på kvällarna medan jag kollat på Buffy. Självklart ska då få originalet också, men här är en i alla fall ditt Utopiporträtt!

Conan och jag: Ritat i datorn

2011-08-10T07:25:00.001-07:00

Nästa steg i arbetet med affischerna till den nya Conan-filmen var att bestämma motiv och göra färgskisser. Jag valde att göra dem i datorn då det ger större frihet för experimenterande. Det går fort och det är lätt att både laborera med färg och komposition.

Jag skulle dock aldrig vilja rita direkt i datorn från scratch. Jag fotade mina blyertsskisser, samma bilder som jag visade i ett tidigare inlägg, sedan slängde jag på ett lager och ritade ovanpå dem i gamla photoshop.

Såhär blev bilderna som jag presenterade för filmbolaget:

Conan hugger mot betraktaren som håller upp sina fula händer som skydd. Lycka till! Conan hackar och skyar av blod stänker upp.

Conan flyger genom luften mot sin lede fi, en snuskig orm!

Både bilderna är actionbilder. Jag ville göra affischer som var annorlunda än en vanlig filmaffisch. Som kändes som bilder tagna ur en serie.

Jag var sugen på att färglägga dom riktiga affischerna i datorn, enligt samma teknik som ovan (fast finare förstås!). Det hade fungerat med idén att de skulle vara just "serietidningskänsla", och det hade sparat tid och gett utrymme för misstag och experiment. Men jag kunde inte förmå mig. Affischer till en Conanfilm gör man kanske bara en gång i livet. Då ska jag banne mig måla akvarell, min favvoteknik!

Snart får ni se hur det blev!

Conan och jag: Kärleken gör oss fria!

2011-08-09T02:06:00.000-07:00

När jag var 23 år gammal var jag en Konstnär.

Jag målade tavlor vars färg var blandad av mina tårar och mitt hjärtas blod. Att vara konstnär var det viktigaste jag visste, ty konstnären är närmast Gud. Konstnären lever för sanningen. Ljuger han förtjänar han att brinna i helvetets eldar. Där befinner sig i och för sig konstnären ändå, då han vågar konfrontera sin egen avgrund och inte lever i en patetisk livslögn som alla töntiga icke-konstnärer.

Stön, det var fett jobbigt att vara konstnär. Jag grät mycket. Vilket behövdes för min färgblandning, men ändå. Det var jobbigt.

Förutom att jag tog mig själv, och mina tavlor, på alldeles för stort allvar så var mitt största problem att jag aldrig riktigt kände att jag kom fram. Jag målade och målade, jag fick ständigt nya idéer och uppslag, men i processen fanns bara ögonblick av lycka. Mest upplevde jag en förtvivlan över min egen oförmåga att berätta allt det där som jag inte riktigt kunde sätta ord på, men som jag kände på mig att jag ville berätta. Det var något viktigt som skulle sägas, men jag visste inte vad och jag visste inte hur.

Min syster flyttade till Vancouver i Canada. Vi har alltid gjort serier tillsammans, vi gör det fortfarande, enligt varannan ruta modellen. Vi har också läst väldigt mycket Conan-serier. Vi har alltid garvat åt Conan och vilken gris han är.

Jag kom på idén att göra en liten Conan-serie till min syrra, som ett skojigt brev. Ett par sidors Conan-parodi hade jag tänkt mig. Jag började, och insåg snart att det skulle bli fler sidor än vad jag trott. En idé slog ner som en blixt: Jag kom på att jag skulle skriva in min syster i handlingen och låta henne möta Conan! Inspirationen flödade!

Sedan urartade det. Jag insåg att seriemediet var gränslöst. Jag kunde göra vad jag ville! Friheten var total! Efter fyra månader och 68 sidor insåg jag att jag aldrig haft så jäkla kul i hela mitt liv! Fuck art, let´s dance! Jag ska bli serietecknare!

Jag hade gjort min första egna serie. Jag tryckte den i fem exemplar och jag antar att den är ett typiskt fanzine, även om jag aldrig hade hört talas om seriefanzine när jag gjorde den. Det var i alla fall mitt första steg. Jag sökte serietecknarskolan i Hofors, och sen gjorde jag Mara från Ulthar och blev världsberömd!

Conan var ingången.

Episkt omslag. Conantidningarna hade alltid en fräck tagline. Min lyder "Conan möter en mystisk kvinna, resultat: HÖGAR AV LIK!". Den mystiska kvinnan är alltså min syster. Lägg märke till Marvel labeln uppe i vänstra hörnet. Varumärkesintrång!

Syrran och Conan hamnade i strid med bergens oknytt! Det blev en lång och blodig fight (åtta sidor)!

Fighten slutar med att monstrens ledare blir uppäten av en Liopleurodon. Conan, som är lite mörbultad, föreslår att han och syrran ska dricka en massa vin för att fira sin seger.

Ånej, syrran blir packad och hånglar med Conan! Efter det beter sig Conan förstås helt vidrigt. Men syrran sätter honom på plats senare i historien!

Berättelsen lämnar så småningom Conan, efter att min syster har fått förnedra honom ordentligt. Jag gav min syrra superkrafter, och lät henne bege sig på en andlig resa. Efter ett par galna utflykter i hippie-land träffar hon mig, på en strand på Cuba.

I seriens sista del låter jag syrran bli en adelsdam i Hong Kong under slutet av artonhundratalet. Här blir hon både raggad på av Corto Maltese, och raggar själv på en ung samuraj. Lägg märke till hur jag testade olika stilar hejvilt. Jag hade verkligen ingen aning om hur jag ville att min serie skulle se ut rent visuellt.

Fråga mig nästa gång vi ses, så kan du få läsa den. Visst är det lite skämmigt, jag var oslipad som fan, men det är ett verk av kärlek. Det gör den till mer konst än någon av mina "Smärta i själen"-målningar jag gjorde som ung. För en sak hade jag rätt i när jag var en ung konstnär: en konstnär bör vara sann. Och kärlek är sanning.

Conan och jag: Den perfekta modellen

2011-08-04T05:41:00.000-07:00

Detta inlägg tillägnas Lina Neidestam.

Ute i skärgården kan man samla inspiration till sina Conanbilder! Speciellt om ens granne är Julius Hjort. Julius är en god vän, en begåvad musiker med kropp som ett tantsnusk-omslag.

Jag frågade Julius om jag fick ta lite referensbilder på honom, både till Conan-affischerna, men också för att spara för min privata samling... Eh, asså, det är alltid bra att ha ett referensbibliotek, och det är ont om killar med tvättbräda som Julius. Julius var hur som helst med på noterna, och gick upp i rollen som barbar med mod och kraft!

Här några av bilderna jag tog på Julius. Frazetta möter skärgården= magi!

John Carter of Mars! Eller Julius Hjort av Aspö!

Jag regisserade Julius efter mina skisser.

Här i "fallen krigare" position.

Här slåss han med ormen. Jag satte på Julius ett par pälskalsonger då jag kände att det blev lite väl barnförbjudet utan.

För att få upp testosteronnivåerna fick Julius hugga ved. Det gav många intressanta Conanögonblick!

Sedan kom Julius med den utmärkta idén att jag skulle ligga bredvid bryggan och fota medan han hoppade mer eller mindre över mig ut i vattnet. Dessa bilder visade sig vara de mest användbara av alla, och gav många skojiga uppslag. Och en del blev intressanta missar. Jag visar bara en bråkdel av dem, men jag älskar allihopa. Jag skulle vilja ställa ut dem, faktiskt!

Om och om igen kastade sig den ädle krigaren ut i vattnet, och upp på bryggan igen!

Leni Riefenstahl någon?

Jag passade på att ta ett par bilder av Julius rygg också! Ryggar är knepiga. Man kan veta var alla musklerna sitter och vad de gör, men de ändras väldigt mycket beroende på hur personen rör sig. Det är också skillnad på var volymen sitter på en vältränad och en otränad person.

Julius Hjorts tränings- och kostråd

Träning: Träna minst en kvart om dagen. Gör basövningar som chins, dips, armhävningar och "pistoler" (dvs knäböj på ett ben). Om du har tillgång till ett gym rekommenderar Julius bänkpress, knäböj med skivstång, frivändningar och chins med pålagd vikt (kan hängas från ett viktbälte). Undvik hantlar! Använd den egna kroppstyngden i största möjliga utsträckning.

Fokusera på att öka i styrka! Stirra dig inte blind på din egen spegelbild och sikta inte på ökad muskelvolym. Om du tränar för att bli starkare så kommer kroppens utseende förändras förr eller senare ändå.

Kost: Ät massvis med kött, gärna så fett som möjligt, typ lamm och fläsk! Lax är också bra. Ät massor av fett, varför inte en skål med grädde och bär! In med kalorierna bara!

Undvik socker, vitt bröd, pasta och ris. Alltså de snabba kolhydraterna.

Om ni följer allt detta och välsignats med gener i toppklass så kommer ni se ut som Julle sen!

Conan och jag: The Beginning

2011-08-04T04:41:00.000-07:00

När Noble Entertainment hörde av sig till mig och undrade om jag ville göra en tecknad poster för den nya Conan-filmen var jag glad att tacka ja.

Crom, jag har aldrig bett till dig förr. Jag har inte orden. Men jag sänder dig en bön nu. I love you man! Tack Crom!

Härmed inleds en bloggföljetong som jag väljer att kalla "Conan och jag". I den tänkte jag att ni skulle få vara med i tillblivelsen av två stycken affischer som jag ska måla till den nya Conan-filmen. Affischerna kommer att förekomma i marknadsföringen av filmen, bl.a. kommer man att kunna vinna dem i utlottningar. Jag ska också ta tillfället i akt och berätta om min relation till Conan, hur vi först möttes, hur vi fascinerades av varandra, och hur vi blev en del av varandras öde.

Uppdraget att skapa affischer till Conan-filmen landade i mitt knä under en pågående skaparkris. Jag bestämde mig för att närma mig arbetet varsamt. Jag satte mig vid köksbordet och tecknade ner de första idéerna som kom till mig. Men det blev inga vanliga små konceptskisser. Jag ritade och skuggade och närmade mig min gamla buttre barbarvän som en älskare förför sin... eh... älskare!

Här är några bilder jag ritade:

Den första teckningen jag gjorde var mest för att vänja handen vid pennan. Jag tycker inte att teckningen blev så bra, den är stel och platt, men jag gillade idén att göra en bild som var mitt i striden. Den idén vidareutvecklades till den här bilden:

Den kändes fortfarande inte klockren. Conans pose är för otydlig, och de framvinklade höfterna och vridna överkroppen gör att han ser mindre bredaxlad ut än vad han ska vara. Svärdet försvinner bakom håret. Ormen är också för tydligt redovisad, bättre att bara visa käkarna. Jag visste från början att om jag skulle göra en bild med Conan i strid så var hans hår en central del av upplevelsen. Hår är bra. Hår visar rörelse och för sig som poesi.

En klassisk Frazettavariation var värd att testa. Inget att jobba vidare med. Jag ville göra något nytt, inte en parafras på något som redan har gjorts tusen gånger bättre av mästaren själv. Att lägga ansiktet i skugga är ett effektivt knep. Det är en teaser, och det passar extra bra då filmen introducerar en ny skådespelare som Conan, nämligen Jason Momoa som spelar Khal Drogo i A Game of Thrones.

En vän från gymmet tyckte att jag skulle göra en "fallen krigare reser sig igen". Det var en bra idé! Jag var nöjd med den här skissen, och tror att det hade kunnat bli en ball affisch. I slutändan gick den bort.

Jag skissade vidare och övertygelsen växte om att det var en actionbild jag var ute efter. Två skisser valde jag att jobba vidare med. Det var de här:

Conan kastar sig mot betraktaren med svärdet höjt.

Conan hackar mot betraktaren vars händer ligger i förgrund framför skyar av blod.
I den här bilden har jag använt ett grepp som jag ofta använder i mina serier nuförtiden. Det är att jag har klippt en figur så att delar av den hamnar utanför bild. Det passar väl när man vill skapa en känsla av realism, då det påminner om fotografi. Det ger lite samma känsla som att använda shaky cam i en film.

Ett speciellt tack, mycket större än det till Crom, vill jag rikta till Hélène för att du rekommenderade mig till det här jobbet!

Fortsättning följer...

Använd parfym!

2011-07-29T04:38:00.000-07:00

Bloggen har legat i träda. Jag hade tänkt starta bloggsäsongen med att skriva spektakulära nyheter om ett tecknarjobb jag landat. Min tanke är att ni ska ha möjlighet att följa mig i processen och vara med i skapandet av en bild från ruta ett. Och det är inte vilken bild som helst...

Men detta ligger fortfarande i framtiden.

Jag var dock tvungen att tjuvstarta när jag såg den här underbara cologne-reklamen från ´78. Den animerade filmen är inspirerad av Frank Frazetta-målningen "Against the Gods" från ´66. Lägg märke till örnen som flyger i förgrunden i målningen. Det räcker liksom inte med muskelknutte på bergstopp med blixtnedslag i svärdet. Det måste in en örn också, fast den knappt får plats. Åh, Frank!

Och här är reklamfilmen. Håll i hatten!

Frazetta är direkt relaterad till projektet jag nämnde i början! Hihihi...

Fick ni inte riktigt nog av Frazetta? Här hittar ni en sekvens från en animerad långfilm av Ralph Bakshi (som gjorde den animerade filmatiseringen av Lord of the Rings och Fritz the Cat). Filmen heter "Fire and Ice" (1983), och Frazetta var medarbetare, vilket syns mycket väl. Jag har inte sett den, men jag tror att det är dags för en liten beställning!

Dagens cirkel: Vanessa och Elias!

2011-05-27T06:21:00.000-07:00

Äntligen kommer här de två sista medlemmarna i Engelfors häxcirkel! Som vi har väntat!

De två sista häxorna får ett gemensamt inlägg, då jag tycker att vi alla har fått vänta länge nog på dem.

Vi börjar med Vanessa.

Vanessa är en mångbottnad karaktär. Hon är mycket mer än den vulgära partytjej som hennes omgivning ser. Vanessa är en passionerad person som älskar livet och att känna sig levande. Det är i ett sådant ögonblick jag ville teckna henne. När hennes hjärta bultar och hon är PÅ!

Elias får inte många ord i boken Cirkeln. Såhär tänker jag mig honom.

Nu finns alla mina fan art-bilder, och andras, samlade i ett galleri på Cirkelns facebooksida. Gå gärna in och kolla! Men... tycker ni inte att det skulle vara läckert med lite fler tolkningar i galleriet? Nu vill jag se hur andra har tänkt sig gänget!

Jag är så lättköpt!

2011-05-27T05:19:00.000-07:00

Jag "råkade" hitta den här metalversionen av a Game of Thrones-introt när jag... eh... kände att jag var tvungen att lyssna på musiken till det vanliga introt. Jo, såhär, jag fick ett väldigt positivt besked igår, det hände något bra. Då måste man faktiskt lyssna på GoT-introt!

Mer covers på den här feta musiken tack! Gärna ännu mer episkt!

Såhär ska Katniss se ut i Hungerspelsfilmen

2011-05-19T02:00:00.000-07:00

Jag såg den här bilden på Saras blogg, och kände att jag hade så mycket åsikter att jag var tvungen att ventilera dem i ett eget inlägg.

Nu släpps de första bilderna på hur Katniss Everdeen ska se ut i Hungerspelen-filmen (filmerna, om den första blir framgångsrik). Det är Jennifer Lawrence som spelar Katniss.
Jennifer har gjort starkt intryck på många i filmen Winters Bone som jag ännu inte har sett. Hon är säkert en mycket bra skådespelerska. Det lovar gott, men det finns andra mindre bra förutsättningar för att det här ska bli det ösiga blixtnedslag till film som vi hoppas på.
Den låga budgeten. En regissör som aldrig gjort en actionfilm. Och hur ska man kunna göra den extremt våldsamma Hungerspelen barntillåten? (Ok, det är typ mitt standardklagomål på alla filmer som är PG-13).

Såhär ser Katniss ut, i alla fall när hon är omslagsflicka.

Huh! Min första reaktion är att det här är ytligt, stylat och så ocoolt... precis så skulle Katniss ha blivit presenterad av Panem, den onda regimen i böckerna! Jag tror inte att det är meningen, snarare är det så att de som gör promobilder i Hollywood har ganska mycket gemensamt med stylisterna i Panem. Nu är det ju just bara en promobild, och den säger inte så mycket om filmen.

Många har klagat på att Jennifer är för snygg. Visst, hon kanske är lite standardsnygg och det är lite tråkigt, men vem bryr sig så länge hon kan skådespela? Jag blir mer besvärad av att hon ser ut att vara nedbantad på det där ätstörda sättet (något som Sara flaggade för i ett tidigt skede). Katniss lever ett hårt och fattigt liv, och hon ska vara undernärd, men jag tycker att det hade varit ett smartare val att låta henne vara atletisk. Tunna töser har jag sett för mycket av på film ändå.

Jag får en känsla av att den här filmen kommer att bli i bästa fall helt ok. Inte mer. Hoppas jag har fel.

Space nazis

2011-05-17T06:07:00.001-07:00

Om ni inte gillar hur Tintin ser ut kan ni alltid trösta er med att det fortfarande finns nazister på månens baksida!

Teaser för Tintin

2011-05-17T05:59:00.000-07:00

Så, nu är den här! Teasern för den nya Tintinfilmen!

Det går inte att komma ifrån att helt datoranimerade figurer som ska likna riktiga människor är läskiga! Det är något med ögonen. Den imperfekta imitationen av att det finns en själ bakom dem. Annars ser det skoj ut tycker jag!

Vafan

2011-05-16T02:38:00.001-07:00

Jag har ont om tid, så jag snor ett tips från Mats Strandbergs roliga krönika och lägger upp en youtube-film där Jakob Eklund säger "vafan".

Förresten: som ni kanske märkt så har blogger krånglat de senaste dagarna, och många kommentarer har försvunnit! Jag svär, jag hade typ hundra kommentarer på de senaste inläggen, fler än Kissie! Alla borta!

Katinkas Kalas the Teaser

2011-05-11T03:21:00.000-07:00

Kolla in den här ljuvliga teasern för filmen Katinkas Kalas. Det är inte ofta jag blir sugen att se en svensk film efter att ha sett trailern. Det blev jag med den här! Förtjusande!

Filmen är skriven av Levan Akin och Lisa Östberg, och är regisserad av Levan Akin.
Levan är min medförfattare på vårt mäktiga vikingaepos som kommer att gå som följetong i Utopi magasin, när han inte lever i sus och dus som stjärnregissörska och med befallande tonfall och yviga gester skapar film-och tv-magi för dig och mig!

Dagens Cirkel: Linnéa

2011-05-11T02:20:00.000-07:00

Jag är nöjd med min teckning av Linnéa. Hon är ouppnåelig på något sätt. Hon skrämmer med sina outtalade bråddjup, sin exil, sina ärrade underarmar (hade hon ärr i boken, eller la jag till det?). Och så har hon fräcka kläder och sitter och röker på toaletten när andra har lektion.

Min Linnéa ser dock inte ut att höra hemma i Engelsfors. Sådär klär sig knappast ett småstadsemo i en liten svensk bruksort. Snarare ser hon ut att ha rymt från någon gothklubb i New York från åttiotalet. Eller jag vet inte. Jaja, det är inte så lätt för en farbror som mig att veta vad kidsen har på sig nuförtiden.

EDIT: Sara upplyser mig om att det är Elias som har ärr och inte Linnéa! Dessutom har jag av flera källor fått veta att Linnéas stil är mer "gothic lolita", med japanska influenser! Det går fort på internet! :)

Dagens Cirkel: Rebecka

2011-05-09T06:31:00.000-07:00

Martina skrattade åt den här bilden. "Hon ser ut som en alvprinsessa, godheten själv inkarnerad!". Jag föreställer mig Rebecka som en klassisk skönhet med anglosaxiska drag.

Skatter från SPX 2011

2011-05-09T05:36:00.000-07:00

Tack Predabot för den snygga specialutgåvan av Svenska Superserier! Äntligen ska jag få stifta bekantskap med Nordens Stjärnor!

Vilken awesome premiss! Högteknologiskt Dinosauriekrig! Vrålsnyggt tecknat och färglagt dessutom... Krig Rawr av Tomb Svalborg och Mirjam Löfgren.

Och äntligen fick jag lägga vantarna på Kolbeinn Karlssons magiska Trollkungen! Tack Kolbeinn!

Men det här är ändå mässans fynd! En ursprungsberättelse om Stephanie Meyers, som skrev Twilight. Serien handlar om hur Stephanie växte upp och om hur böckerna föddes. Vad ska man kalla det här? Så fett! Tack Tomas Antilla, som skänkte mig den här gåvan!

Dagens Cirkel: Anna-Karin

2011-05-08T09:14:00.001-07:00

Anna-Karin, vad tänkte jag när jag ritade dig? Jag ville göra Anna-Karin som hon är i början av Cirkeln, under det korta ögonblick som du möter hennes blick, innan hon hastigt tittar bort.

Minns ni Cobra?

2011-05-06T07:13:00.000-07:00

Inte Cobra med Sylvester Stallone (en film jag förövrigt inte har sett men alltid har velat se), utan mangaserien Cobra från åttiotalet!

Min morfars fru Bettan gav mig ett par serietidningar när jag var elva år gammal. Hon hade hittat dem ute på någon bänk i kvarteret och tänkte att det kanske var något jag skulle gilla. Det vuxnaste jag hade läst vid det laget var väl Fantomen, Tarzan och Agent x9, så jag fick ett märkligt sug i magen när jag öppnande tidningarna. De var fyllda av folk som blev lemlästade och det förekom rikligt med vuxna kvinnor som gick runt i underkläderna, eller faktiskt helt utan en tråd på kroppen! Jösses! Den ena tidningen var en... just det ja, en Conan, och den andra var Cobra (som fanns utgiven på svenska under 91´och 92´, av Epix såklart!) !

Conan skulle bli en närmare bekantskap senare i livet, men Cobra blev aldrig mer än det där enda numret. Den första mangaserie jag läst, även om jag inte visste det då. Jag minns den kaxiga attityden, de stora ögonen och de märkliga profilerna, jag minns en dator som såg ut som en flygel men framför allt minns jag en dam med en drake tatuerad över hela ryggen och rumpan bar!

Nu läser jag att Cobra ska bli film, regisserad av Alexandre Aja som gjorde råa publikchockaren The Hills have Eyes, sömnpillret Mirrors och uppskattade Piranha 3D (som jag inte har sett). Märkligt att en relativt okänd serie som Cobra blir amerikansk långfilm med stor budget. Kanske var serien större i USA än vad jag trodde?

Såhär ser affischen ut! Som jag minns honom.

Tack Mats för heads up!

Dagens Cirkel: Ida

2011-05-06T02:55:00.000-07:00

Åh Ida! Varje gång man sträcker ut en hand får man ett nytt bitmärke som svider länge! Du är helt enkelt en sån jävla bitch! Det är ingen karaktär som jag är så nyfiken på vad som kommer att hända med som Ida. Här är hon, mitt i ett snöfall, i sin vita täckjacka!

Dagens Cirkel: Minoo

2011-05-05T03:03:00.000-07:00

Cirkeln är en ny bok av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Den handlar om tonårshäxor som kämpar mot demoner och tonårsproblem i Bergslagen.

Jag älskar att hitta de där böckerna som man inte kan lägga ner, som man vill läsa varje vaken stund. Cirkeln är en sådan bok. Kanske den första sådana boken jag har läst som är svensk sedan jag var liten pojk.

Under påskhelgen var jag ute i stockholms skärgård och fällde träd och åt mat. Jag och min syster lekte en lek som vi ofta leker. Man ska rita en karaktär från en bok och den andra ska gissa vilken karaktär det är. Vi höll båda på att läsa Cirkeln, så vi bestämde oss för att göra hela cirkel-gänget, alla de unga häxorna. Jag hoppas kunna lägga upp min systers bilder här på bloggen i framtiden. Men tills vidare får ni hålla tillgodo med mina tolkningar av Cirkelns karaktärer.

Minoo. Minoo är en av mina två favvosar från cikeln-ensemblen! Jag har tolkat Minoo från boken, så som jag upplever henne. Alla har vi olika bilder i huvudet. Haha, en del av oss har fördelen att kunna visa upp dem!
Såhär blev min Minoo!

Bilden är ritad i mitt lilla block, på fri hand med fineliner. Färglagd med lite akvarell.

Hur ser din tolkning av Minoo ut? Jag uppmanar härmed alla som gillar att rita att göra fan art till Cirkeln! Länka gärna i kommentarerna om ni får till något!

Jag kommer att fortsätta lägga upp en Cirkelnperson om dagen tills hela Cirkeln är färdig! Åh, jag skulle vilja lägga upp alla nu! Men nej! Den som spar han har!

Trailer för nya Conan-filmen

2011-05-05T01:43:00.000-07:00

Jag är ju någon sorts Conanfan.

Jag tycker att Conanserierna från nittiotalet är riktigt bra skräpserier. Visst, de har noll karaktärsutveckling och Conan själv är en idiot vars repliker får mig både att skratta och att gråta. Jag tycker ändå att de är ganska underhållande, med generösa layouter och hyfsade berättelser. Dessutom gillar jag en del av tecknarna, som Ernie Chan t.ex. Mest gillar jag dem nog för att jag läste dem i fjällstugan som barn, och jag och min syster skrattade så att vi grät åt Conans idioti, speciellt åt hur serien förhöll sig till kvinnor.

Jag har försökt läsa en eller två av Robert E Howards böcker, och även om de får mig att le för en stund, så kan jag inte förmå mig att läsa en hel. De är för dumma.

Jag älskar filmen Conan the Barbarian från 82´! INTE uppföljaren Conan the Destroyer damn you! Den är kass! Den första! Med sin fantastiska cinematografi, sitt högtidliga tonfall, sin magiska musik!

Sammantaget kan man väl säga att jag har en stor kärlek till vad Conan är och kan vara. Det frejdiga pojkbokstilltalet, bristen på moral, det kitschiga, det trashiga, dyrkandet av manlighet och potens, de oavsiktliga homoerotiska undertonerna, sammanblandningen av våld och sexualitet, den politiskt inkorrekta civilisationskritiken, exotismen, fantasin och drömmen om det stora äventyret. There you have it! Conan är skräp, men Conan är en del av den moderna fantasyns rötter, och den kom före kristna gamla mysbritter som puffade på pipor och uppfostrade unga pojkar med varlig hand.

När jag hörde att en ny Conanrulle var på g så misströstade jag. Regissören av Pathfinder, uh! Och nån snubbe från Baywatch ska spela Conan själv. Nå, nu var det ju aldrig tal om att det skulle bli någon Oscarnominering, men ett stort misstag kan jag peka på direkt. Det är att göra Conan barntillåten. Conan utan blod är... jag vet inte... lite som sån där ny amerikansk metalmusik för småungar.

Nu kommer trailern. Hmmm. Visst, det ser ut lite som ett tv-spel, det är en sjuka som många specialeffektsdrivna filmer lider av idag, men det ser inte ut som skräp. Jag tvivlar på att det är bra såklart, det kan det knappast vara, men jag tycker ändå att den här trailern känns väldigt Conan. Ja, allt känns Conan utom Jason Mamoa som spelar Conan. Han spelar förresten även Khal Drogo i A Game of Thrones. Vad tycker ni?

A game of Thrones!

2011-05-04T00:51:00.000-07:00

Igår kvällen hade jag det stora nöjet att se de två första avsnitten av HBO:s storsatsning A Game of Thrones på bioduk tack vare cinemateket i Stockholm. Jag är sedan länge en stor fan av källmaterialet, George RR Martins mäktiga A Song of Ice and Fire, vilket inte har varit någon hemlighet för er som har följt min blogg. Det här är en viktig satsning för mig. Det handlade inte bara om att göra GRRMs böcker rättvisa, utan om att serien hade potentialen att omdefiniera vad fantasy kan vara för en bredare publik.

Även om Fantasy blev mainstream i och med Lord of the Rings-filmatiseringarna, så har vi ändå fastnat i barnfilmsträsket. Det har varit Narnia, Harry Potter och Eragon för hela slanten. Böckerna som A Game of Thrones bygger på är extremt barnförbjudna (liksom mycket annan fantasy som skrivits av vuxna för vuxna) och det var min förhoppning att tv-serien skulle kunna vänja en bredare vuxen publik vid att fantasy kan vara så mycket mer än trolleriskolor, anglofili och tama drakar.

Varför då? Kanske ni undrar. Vad bryr väl jag mig om vad den breda publiken gillar (ofta gillar de ju skräp som Beck, så varför bry sig?). Av rent egenintresse! Min nästa serie är just en fantasyserie av två vuxna (jag och Levan Akin) som vänder sig till en vuxen publik! Jag vill inte vara ett freak! Jag vill att alla ska tycka att min serie är något de kan tänka sig att köpa, kanske för att de sett något liknande förr som de gillat (A game of thrones asså)!

Nu kommer säkert alla undra om min serie är "inspirerad" av A Game of Thrones, och jag kommer att vara tvungen att stå och nördrage-monologa om att jag läste böckerna före fan och hans moster och att jag har massor av andra inspirationskällor som svennebanan aldrig har hört talas om för jag vet så mycket bättre och så vidare. Ack att vara Kalle Johnsson är en börda ibland!

Nå, vad tyckte jag om tv-serien då?

Den var bra. Den var spännande. Samma saker var spännande i tv-serien som var spännande i boken. Ni måste förstå att jag omöjligt kan recensera A Game of Thrones utan att jämföra med böckerna.

George RR Martin dekonstruerar fantasy. I hans fantasy finns både det högtravade högtidliga och det smutsida pulpiga. Ibland när jag sett fanart till hans böcker så tänker jag "huvaligen, sådär kitchigt är ju inte A Song of Ice and Fire, lite mer klass tack!". Lite samma känsla infinner sig när jag ser tv-serien. Beståndsdelarna blir tydligare, och det är enbart av ondo. Det högtidliga blir lite tradigt, det kitschiga blir lite smaklöst. Visst är det kul på samma gång, det är snusk, snask, blod och naket. Men jag tyckte aldrig att böckerna var självrefererande, och definitivt inte kitschiga. När jag ser tv-serien så sitter jag ibland och ler åt de gymmade steppbarbarerna som sätter på tjejer på dansgolvet och hackar varandra i bitar på samma dansgolv. För att det är lite för mycket och lite för tramsigt. Det finns något exploativt i hur det skildras. Istället för att göra det på riktigt!

Talangen inblandad når inte upp till nivån på böckerna. Tonen är något förenklad, och då pratar jag inte om manus utan om helheten, om berättandet.

Manuset i sig fungerar men är ojämnt. Böckerna är en extremt komplicerad konstruktion och givetvis medför det problem i tv-adaptionen. Det är dock mycket troget böckerna, och en del dialog är tagen rakt ur dem. Det gjorde mig glad.

Scenografin är helt ok, men det märks väl att den monstruösa budgeten är ansträngd. Några i sällskapet jag såg den med klagade på de stora datorgenererade bilderna på städer. Själv tyckte jag att dessa vidbilder fungerade helt ok. Det var snarare i scenbyggena som scenografin ibland var påtagligt svag, och en del byggen återanvändes väl flitigt.

Kostym var även den ojämn som tusan. Från riktigt bra till pinsam. Sämst var Dothrakisarna (steppbarbarerna) som kändes väldigt mycket CONAN, och deras kvinnor som kändes väldigt mycket säckväv med lite rep och hål för tuttarna som hänger ut lite barbariskt sådär och lite färg i fejjan.

Skådisarna var bra överlag. Sean Bean är som gjord för rollen som Ned Stark. Han passar nästan för bra. Jag var också lättad över att Lena Hedlay fungerade väl som Cersei Lannister, en roll som måste sitta!
Emilia Clarke som Daenarys Targaryen kunde omöjligt leva upp till mina förväntningar och jag kan bara hoppas att hon växer på mig. Annars var min största besvikelse Michelle Fairley som Catelyn Stark. Det största problemet var inte att hon såg ut som en tant, utan att hon var tråkig! Tråkig tråkig tråkig! Hon kanske lär sig få mer karisma under seriens gång. Hoppas det! Maisie Williams som Arya Stark var härlig! En eloge även till Peter Dinklage som Tyrion Lannister, han verkade ha the time of his life! Underbart underhållande i varenda scen han var med i!

I slutändan kan jag bara konstatera att det hela var mycket underhållande. Det var spännande, och som jag skrev i början så var samma saker spännande i tv-serien som var spännande i böckerna. Det lovar gott tycker jag! Jag fick ryste till ett par gånger, fick det stora flinet ett par gånger, och under titelsekvensen fick jag min patenterade reaktion "pulserande bakhuvud". När mitt bakhuvud börjar pulsera när jag ser på film så är jag hundra procent såld, jag lever genom filmen! I´m lovin it!

Det ska bli mycket intressant att se om det här bygget håller. Hur kommer Direwolfarna se ut när de växer upp och ska bli jättevargar? Drakar? Kings Landing? Det är mycket som ska se trovärdigt ut för att det hela inte ska urarta. Tur att drakarna antagligen inte dyker upp förrän säsong två (som redan är spikad).

Här är titelsekvensen. Bultar det?

Vernissage på Sön!

2011-05-02T05:47:00.000-07:00

Glad Måndag allesammans!

Vad händer det för kul den här veckan? Jo, det är ju Small Press Expo, som namnet till trots är Sveriges största seriemässa! Det innebär också att Ateljé Otecknad kommer att ha sin årliga vernissage i våra ateljélokaler! Såhär låter inbjudan:

För tredje året i rad slår vi upp portarna till Ateljé Otecknad i samband med Seriefestivalen Small Press Expo!

Vi har bjudit in några av Sveriges bästa serie-och bildberättare att ställa ut sin konst i våra lokaler vid Telefonplan så kom förbi efter mässan på söndag eftermiddag för konst, konversation och möten med det okända.

Varmt välkomna!

2011 proudly presents:

Kim W Andersson
Martina Bergsjö Johnsson
Michel Ducourneau
Elin Fahlstedt
Olof Falk
Maria Fröhlich
Stef Gaines
Yvette Gustafsson
Fabian Göransson
Karl Johnsson
Kolbeinn Karlsson
Lars Krantz
Isabel Leal Bergstrand
Lisa Medin
Lina Neidestam
Viktor Näär
Egil Röckner
Josefin Svenske
Aurora Walderhaug

När: Sön den 8:e, kl 16:00 -22:00

Var: Ateljé Otecknad

Trettondagsvägen 16, T-bana Telefonplan

Stockholm, Sweden

Ni kommer väl? Jag måste passa på att tipsa om Martinas Ikon-rea! Jag kommer också att sälja ut en hel del målningar, bl.a. min originalsidor från Offret och omslagsmålningen till första numret av Utopi, eller varför inte bloggbannern här ovanför?

Immortals

2011-04-28T05:13:00.000-07:00

Jag är en mytologikille. För mig är fantasy och mytologi syskon, nästan tvillingar. Det är lustigt egentligen, hur man kan älska mytologi, men ha sådana problem med religion. Religion asså, don´t get me started. För sent. Jag försöker vara öppen, och hur många gånger har jag inte försökt tänka mig in i de verkligt religiösas världuppfattning och försökt förstå hur religion kan vara ett sunt förhållningsätt och en fungerande tolkningsmodell till det ena och det andra. Men det faller alltid på samma sak. De fanatiska fundamentalisterna och fördömandet av de som inte tillhör den egna tron. Bill Maher menar att religion är ett sluttande plan. Finns det ett sunt sätt att vara troende? Vad betyder det när man tillskriver bronsåldersmyter magisk kraft, och blandar ihop verklighet och fiktion? Visst kan man låta sig inspireras av gamla sagor, jag gör det hela tiden, men att höja upp dem till Guds Röst, att göra dem till överordnade sanningar, och sedan vagt insinuera att graden av sanning man kan finna i dem ligger i någon sorts mellandimension mellan historieskrivning, metafor och metafysisk inspiration, its a mess!

Man kan kalla Världsalltet, Universums lagar, Upplevelsen av Här och Nu och att Allt är Ett (efter ett yogapass kanske) för Gud om man vill. Men vet detta. Det är inte samma gud som de religiösa talar om, och kanske borde du hitta ett bättre ord.

Jag älskar berättelser, och jag älskar de stora mytologiska berättelserna. Jag värderar inte gudasagor efter när och var jag råkar vara född. Jag tycker att Gilgamesheposet är tusen gånger intressantare än bibeln. Dawkins menar att vi alla är ateister om vi förhåller oss till alla religioner som funnits under mänsklighetens historia. Den enda religion som vi inte är icketroende till tenderar att vara den vi är födda in i (eller kanske den vi stötta på när vi rökte nåt i Indien i ett förvirrat ögonblick). Han menar att detta enkla faktum borde vara mer än nog för att vem som helst skulle förhålla sig lite skeptisk till sin lokala kult.

Men vem vet, vi kanske kan vända på det? Kanske är vi alla troende i vårt förhållande till alla religioner som någonsin funnits? Kanske är det därför vi fascineras så, och gudasagorna återkommer gång på gång, idisslas i böcker och kitschiga hollywoodfilmer. Kanske fortsätter vi inspireras. Kanske är det därför jag offrar en kattunge till Gorunga, Stäppernas Vindgud varje tisdag, medan jag sjunger och dansar naken i en ring kring mitt lilla altare? Vem vet?

Clash of the Titans sög verkligen stenhårt! Nu kommer den gamle reklamaren Tarsem med en ny kitschig grekisk mytologi-film som heter Immortals! Säga vad man vill, men han har åtminstone en egen stil den där Tarsem. Fast jag tycker det ser lite platt ut! Och ta det lugnt med slo-mo grabben!

Immortals!

Walk away from the boring explosion!

2011-04-28T02:01:00.000-07:00

Dagens roliga video! Hur många gånger har man inte tänkt på det här välkända fenomenet? När tyckte man egentligen att det var coolt på riktigt? När man var tolv kanske? Ok, det är ju lite ballt när Jokern gör det i the Dark Knight, men det är ju för att han går så stolpigt och har den där sjuksköterskedräkten på sig... Vad snackar jag om? Kolla dagens video!

A boombox is not a toy!

2011-04-27T02:25:00.000-07:00

När jag och Martina var i New Orleans så kollade vi en del på american television. Det var roligt! En kanal sände bara Sex & the City nonstop, en annan som hette E! var som en skvallertidning i tv-form och ett oändligt antal andra kanaler bestod endast av allvarliga nyhetsankare som pratade i munnen på varandra. En kanal sände SNL, Saturday Night Live!

Jag har aldrig tyckt att SNL är höjden av humor, det är lite studentikost på nåt sätt... Jag trodde att SNLs stora dagar var någon gång på åttiotalet och att det numera var ett flamsigt och urvattnad koncept som mest levde på tradition. Men så är det inte! SNL är kul idag!
Visst, det är tramsigt, men tramsigt kan vara bra!

Som i den här videon!

Tack Micke för alla skojiga videos du skickat senaste dagarna!

Mera rymd!

2011-04-20T03:34:00.000-07:00

Igår fick ni se hur rymdskeppet ser ut inuti i Saras novell Evig Sommar, som kommer att publiceras i nästa nummer av Utopi. Idag landar vi på den mystiska planet som gett namn till novellen. Sara beskriver planeten som paradisisk. I den täta vegetationen flyger eldflugor. Jag älskar insekter så jag tog raskt chansen att placera en av dessa "eldflugor" i förgrunden, att hitta på en utomjordisk insekt är inget jag förpassar förstår ni!

Här är den första layoutskissen där man kan se hur texten ska vara placerad i förhållande till illustrationen.

Den första studien av "eldflugan". Vill man bo i tropiskt klimat så får man jättebugs på köpet! Jag utgick från en variant av jordisk eldfluga och sen muterade jag den till lämplig läskighet. Att slänga in en stor fet utomjordisk insekt är ett praktiskt sätt att understryka det främmande, både det skrämmande och det fascinerande med att befinna sig i en annan värld.

Blyertskissen är färdig. Bara att slänga upp på ljusbordet och gå loss med stålstift och pensel.
Novellen är skriven i första persons perspektiv, så därför tyckte jag att det var effektivt att låta betraktarens hand komma in i bilden.

Så här blev den lille gynnaren! Den skulle jag vilja ha i ett akvarium hemma... fast katterna skulle säkert äta upp den.

Skeppet. I interiörbilderna från skeppet i den tidigare illustrationen hade jag gett designen ett industriellt uttryck, lite som interiörerna från Alien-filmerna (inte H.R.Gigers utan Syd Meads). Jag ville inte att skeppet utifrån skulle bli för mycket alien, utan jag ville ha något lite elegantare. Jag ville att det skulle vara stort, men inte för stort. Typ som en halv finlandsfärja. Jag gav den en liten art deco/retrofuturistisk touch, men samtidigt ville jag att det skulle kännas någorlunda trovärdigt. Såhär i efterhand kan jag tycka att det blev lite för stort som tolkning av Saras text. Hur ser man hur stort det är kanske ni tänker? På storleken på och antalet av fönster!

Färdigtuschat. Men inte färdigt. In i datorn. Jag målade till några till grenar och växter i förgrunden i efterhand.

Jag kommer inte lägga upp de färdiga illustrationerna, de får ni se i tidningen! Håhå!

I rymden med Kalle och Sara

2011-04-18T02:00:00.000-07:00

Nästa nummer av tidningen Utopi kommer att ha temat Spöksommar. Men allt i tidningen kommer inte bara handla om spöken. Sara Bergmark Elfgren har skrivit en fantastisk novell som handlar om rymden.. och spöken... kind of. Nä, jag vill inte avslöja något. Ni får läsa den i tidningen!

Jag håller som bäst på att illustrera Saras novell. Den första illustrationen är klar, och den andra är på god väg. Det är rejäla illustrationer, och tanken är att de ska bli en del av uppslagens layout. På den nedan så är texten tänkt att ligga inuti planeten.

Här är skissen till bilden. Jag ville att rymdskeppet vi befinner oss i ska kännas nästan som en katedral. Samtidigt ville jag ha ett sliten industrikänsla på interiören, då kolonisatörerna det handlar om antagligen inte är de rikaste i galaxen. Som ni ser är bilden stor, och spänner över nästan två A3-papper.

Här är bilden tuschad. Stjärnor ska läggas till i datorn, det går så mycket snabbare så! Wow, vem är den häftiga snubben i bakgrunden? Det är jag! Kalle Johnsson! Med mina nya Ray Bans som jag köpte i New Orleans!

Detalj på den lilla gubben som står och ser mot den stora planeten. Jag ville göra en androgyn silhuett, så man inte skulle kunna avgöra om det är en kvinna eller en man. Fast det ser mest ut som en man.

Fabian Göransson, chefredaktörskan, bad mig göra rejält med utfall så de skulle ha marginaler när de gjorde layouten. Det innebär att alla de här små rören antagligen inte kommer att synas i tidningen! Uhu! De tog en evighet att pilla med dem!

Detalj på döda gubben i cryokammaren! Han blöder! Vill ni veta mer, läs Utopi såklart! (de där solglasögonen, så heta!)

Vad läser jag på tunnelbanan?

2011-04-18T01:35:00.000-07:00

Äntligen är jag färdig med Edgar Rice Burroughs klassiker Tarzan of the Apes! Den var förtjusande, och den första halvan var en nostalgisk berg-och dalbana! Andra halvan blev det rörigt och ofokuserat, ett återkommande problem i Burroughs böcker. Men mycket läsvärd, speciellt om man som jag är intresserad av ungdomslitteraturens och den moderna fantasyns (jorå, Tarzan kvalar in som fantasy) föregångare. Så varför "äntligen"? Därför att efter Tarzan väntade ungdomslitteraturens nya föregångare och en blivande klassiker!

Cirkeln!

(Oj så, den blev visst spegelvänd... inget att göra åt, jag sitter inte vid min kära Imac längre...).

Jag är hundra sidor in och det är så otroligt spännande!

Men Kalle, hur vågar du ta med din fina inbundna utgåva på Stockholms smutsiga tunnelbana? Blir inte boken skadad när den ligger och skaver mot dina krokiga knivar, pistoler och kanyler och allt annat du har i din väska? Nix nej kära läsare! Jag har nämligen en speciell cirkeln-påse som skyddar min fina bok! Även den, precis som bokens omslag, prydd av Kim W Anderssons mästerliga illustration!

Grattis Sara och Mats till den fina recensionen i DN idag! Den är välförtjänt, fast jag tycker Thente hänger upp sig lite mycket på genre... men haha, han använde ordet "fucking" i en DN-recension. Det måste vara första gången.
Jag har bara läst 100 av 400 + sidor, men vad jag säga hittills så är boken lite som Buffy utan skyddsnät! Cirkeln är som en riktigt bra amerikansk tv-serie.... MEN, helt befriad från amerikansk moral, och de vanliga skyddsnäten som omger amerikansk ungdomskultur! Grundat i svensk verklighet, som jag själv känner igen väl från den tid då jag pluggade i den deprimerande brukshålan Hofors. Fast med häxor! Beat that!

American Gods blir HBO-serie

2011-04-15T02:43:00.000-07:00

Jag fortsätter att rapportera från aintitcool.com! Jag vet att jag sa att jag ska sluta, med det här var bara för bra nyheter för att inte skicka vidare!

Neil Gaiman har tidigare berättat att American Gods ska bli film... eller nja, det visar sig att det här gamla fina HBO som ska kicka igång en American Gods tv-serie! Kan ni tänka er något bättre? Ja, det vore väl att de gjorde Sandman till tv-serie (som aintitcools skribent påpekar), men vem vet, det här kanske banar vägen!

Wow! Först A Game of Thrones och nu det här! Vad är det som händer? Fantasy har vuxit upp!

Apes will rise!

2011-04-14T01:48:00.001-07:00

Ok, det har varit mycket filmsnack på senaste, och allt snor jag från aintitcoolnews! Jag kommer snart med lite mer originella och riktiga inlägg. Det har varit en mycket arbetsintensiv period, that´s why!

Snart kommer det riktiga inlägg med mina egna bilder och kloka funderingar och allt som en blogg ska ha. Men först!

Trailern för Rise of the Planet of the Apes (sug på den titeln en stund!)! Åh jag fick rysningar! Vilka fiiiina apor! Helt ärligt, det här tycker jag ser ut som ett level up för datorgenererade effekter. De där aporna ser förbannat bra ut för att vara gjorda helt i en dator. Själva filmen då? Jomen det ser väl episkt och mysigt ut? Fina bilder, med den ensamma apan som springer nerför en väg om natten, med läskiga apor i trädens kronor, med apa som kollar på sovande människor, ja fina bilder på apor som gjorde de mesta! Apes will rise, som taglinen lyder!

They Live! Again!

2011-04-12T01:50:00.000-07:00

John Carpenter är en av mina absoluta favoritfilmskapare! Han hade en period under åttiotalet när han gjorde några utav de häftigaste rullar som filmats. Det gör att det är lättare att förlåta honom för alla skräpfilmer som han dessvärre också har gjort.

Men hans bästa, Flykten från New York (stön, Kurt Russel på en gladiatorarena, jag blir gay här och nu!), The Thing (Åh Kurt mot världens fränaste rymdmonster), Big Trouble in little China (Kurt i snyggaste linnet visar minsann den kinesiska häxmästaren var skåpet ska stå!) och They Live! Vänta? They Live? Ingen Kurt?

Jag vet inte varför Kurt Russel inte spelar huvudrollen i They Live. Han borde ha gjort det! Killen som spelar huvudrollen ser t.o.m. ut som Kurt Russel!

Om ni inte har sett They Live (vilket få har) så låt mig berätta om premissen. I en nära framtid har USA gått in i en djup lågkonjunktur (filmen är från 1988). Massor av arbetslösa fattiglappar driver mellan städerna i jakt på arbete. De hamnar i jättelika kåkstäder/flyktingläger i städernas utkanter. Vår hjälte, George Nada spelad av wrestlaren Roddy Piper, är en musklig byggarbetare som bara vill ha ett hederligt dagsverke för sina valkiga nävar! Men när han kommer över ett par magiska solglasögon förändras allt. Han får se världen som den verkligen är. På reklamaffischer står det "Obey" och "Consume", på sedlarna står det "I am your God", över gatorna seglar övervakningsrobotar och vissa människor, de med finast kläder och snobbigast dialekt, är inte människor alls. De är UTOMJORDINGAR! Som har tagit över!

Här är scenen när George provar solglasögonen för första gången! Varning! Sanningen är inte alltid vad vi vill ha. Det är bara sanningen. Inget mer. Se på egen risk!

Nu ska denna skojiga klassiker filmas igen av ingen mindre än Matt Reeves, som verkar göra det till en vana att göra om bra filmer. Hans senaste var Let me In, ni vet remaken på Låt den rätte komma in. Fast Matt säger att han mer ska göra en adaption av boken som They Live bygger på, och inte en remake av Carpenters film. Hursomhelst så är det här materialet aktuellt som tusan, med tanke på att USA är fattigt och lågkonjunkturer och sånt.

Jag hoppas bara att de behåller den berömda "bubble gum"-repliken. Antagligen inte.

Eller tidernas roligaste slagsmålsscen. Nä, inte den heller antar jag.

Heja Magneto, vår överman!

2011-04-11T02:12:00.000-07:00

Snart kommer en "reboot" sättas igång på X-menfilmerna. Det ska visas hur alla originalmutantisarna först lärde känna varandra och startade sin friskola och fick problem antar jag. Bryr vi oss? Lite grand kanske. Jag gillade de första två X-menfilmerna. Visst, de kanske var lite slätstrukna, men de var rätt kul ändå. Jag gillade Mystique och Magneto och deras glada gäng. Jag minns att jag retade mig jättemycket på Storm, hon var så himla tråkig! Förresten, vet ni att killen som spelade Cyklops, James Marsden, under lång tid var spikad att spela Jesse Custer i en filmatisering av Preacher som aldrig blev av?

Trailern är av det japanska slaget, men fullt tittbar ändå. Den går inte att bädda in så ni får kolla HÄR!

Jag måste erkänna en grej. Jag har alltid hejat på Magneto. Han har ju rätt. Det är klart att mutanterna är överlägsna vanliga tråkiga människor, det är väl för bövelen uppenbart! De är färggranna, de har vingar, de skjuter eld och blixtar, förvandlas till metall och har wolverineklor! Varför argumentera emot liksom? Det är väl det som är hela poängen med att vara "nästa steg" i mänsklig evolution? Jag tycker förstås att det är jättetaskigt om Magneto skulle få för sig att döda alla människor, det vill jag understryka, men man måste se det ur Magnetos perspektiv! Och liknelsen med andra världskriget, att Magneto har blivit så traumatiserad av nazisterna att han har blivit lika ond som dem, den HALTAR! Nazisternas påstådda ariska överlägsenhet var hittepå! Mutanternas överlägsenhet är ett stort fett faktum! Kalla mig artförrädare om ni vill!

Den där första klass-filmen ser väl ok ut antar jag. Jag kan inte påstå att jag flyger i taket av förväntan, men jag kommer nog se den om den får bra recensioner som vanligt!

Javier Bardem är Roland!

2011-04-07T03:41:00.000-07:00

Jag gillar Stephen Kings Dark Tower-böcker. De är lite småfunky och väldigt ojämna. Det märks att de är skrivna i omgångar under många långa år. Världbyggande är flyktigt. Sista boken är rena ökenvandringen och slutet är otillfredställande. Trots svagheterna är det mysig läsning, och när de är som bäst är de sköna. Jag älskar The drawing of the three, den är sjukt underhållande! The wastelands påminner om sjuttiotalsfantasy och är ett snaskigt och hårt äventyr. Wizard and glass höll på att ge mig en psykos, för jag läste den när jag hade hög feber. Wolves of the Calla är ett skönt vilda västern-äventyr med mutanter och robotvargar som haft Dr Doom som modeförebild. Resten av böckerna är svagare, men man vill ju vet hur det går!

Böckerna har för övrigt massor av mutanter med! Ni vet att jag är svag för mutanter!

Nu blir det snart film och tv av detta mastodontprojekt (som King säger ännu inte är färdigskrivet, trots att sista boken har ett tydligt slut. Men gamle King ska klämma in fler mellan de redan skrivna böckerna!). Tydligen är tanken att det ska bli tre långfilmer, och en tv-serie som fyller igen luckorna mellan filmerna. Bring it on säger jag!

Ron Howard, en kompetent men tråkig filmskapare, står som producent och jag antar att han ska regissera minst en av filmerna. Det gör mig inte så väldigt upphetsad, även om det betyder att budgeten säkert kommer att vara rejäl och hantverket stabilt. Vad som däremot gör mig mycket glad att höra är att Javier Bardem nu har blivit castad som huvudpersonen, den slitna gamla revolvermannen Roland Deschain! Egentligen borde han spelas av Clintan, när gubben var i sina bästa år, men i brist på Clint så duger Javier bättre än bra!

Spännande!

Mara från Ulthar nominerad till Urhunden!

2011-04-06T11:47:00.000-07:00

Mara från Ulthar har blivit nominerad till Sveriges finaste seriepris: Urhunden!

Jag kommer att tänka på en gammal Elvis-stripp som jag såg i Metro för ett par år sedan. Elvis, den skojfriske lille skölpaddan, stod och poserade dramatiskt och hojtade om att han hade ångest och ville dö. Hans fru undrade vad han höll på med. "Jag vill vinna Urhunden!" sa Elvis. Eller nåt i den stilen.

Inte för att jag har någon slutsats med det. Utom att det kanske är så att det höjer värdet på serien lite att få Urhunden, den blir liksom lite finare!

Jag vill verkligen vinna det där priset!

Men konkurensen är stenhård! Och det är väl som sig bör. Det hade ju varit illa om det hade varit Mara från Ulthar och en massa junk som var nominerat. Jag vill vara i gott sällskap tack! Det är jag! De andra nominerade är (trumvirvel):

Inferno av Fabulous Göransson

Inferno är fantastisk! Strindbergs privata helvete har aldrig varit mer underhållande. Fabian Göransson briljerar när han illustrerar det tilltagande vansinnet. Utan Fabian hade inte heller Mara från Ulthar varit så bra som den är, han var nämligen redaktör för boken!

Om någon vrålar i skogen av Malin Biller

Den här boken är så sjukt intensiv! Malin är aldrig något offer, och hon behåller en pumpande humor genom sin brutala självbiografiska barndomskildring. Malin, om du läser det här, du är så jävla jävla bra! Jag älskade din bok! Jag sträckläste den, kunde inte lägga den ifrån mig. Den här boken borde vara obligatorisk läsning på högstadiet.

De förlorade sidornas bok av Ola Skogäng

Del två av Olas Skogängs serie om den paranormala detektiven Theo (som är en stor björn). Utmärkt och stilsäkert hantverk av Ola Skogäng! Stämningfulla stockholmsmiljöer och färgglada äventyr med massor av godis för oss som har koll på våra referenser. Olas ambitiösa serie höjer ribban i seriesverige.

Prins Charles känsla av Liv Strömqvist

Den här har jag inte läst, fast jag misstänker att jag läst delar av den i andra sammanhang. Liv Strömqvist är alltid vass och mycket underhållande. Jag ser fram emot att läsa igenom hela boken och förfasa mig över dumma gubbar och annat allvarligt som Liv är så skicklig på att skämta om.

Kära Urhundenjury, beakta följande: Mara från Ulthar är den enda av de nominerade som har:

*Talande katter *Månbestar

*rymdgående svarta galärer

*De Andra Gudarnas vidriga avkomma

*Saturnkatter med fyra ögon

*massor av lökkupoler *ordet "avgrund" ca 113 gånger

*Demonfursten Nyrlahoteph

Hoppas juryn tänker på det!

Priset delas ut på bokmässan i höst! Hoppas hoppas!

Första 15 min från A Game of Thrones

2011-04-05T01:04:00.000-07:00

Phew! Nu har jag sett dem! De första 15 minuterna från A Game of Thrones.

A Game of Thrones är HBOs (Sopranos, six feet under, Rome, Tru Blood, mm) nya storsatsning. Det är episk fantasy, baserat på George RR Martins moderna klassiker A Song of Ice and Fire. Böckerna är monster. De tre första är vansinnigt vassa. Det som utmärker dem, förutom det mästerliga hantverket och mängden intriger, är att de är råa och skoningslösa.

I början var jag Fire and Flames när projektet satte igång. Det är ett viktigt projekt, som kan lyfta fantasy på film och tv ur barnunderhållningsträsket och höja ribban rejält. Om tv-serien blir lyckad vill säga.

Sedan såg jag ett par trailers och kände den stora otäckheten smyga sig på. Jag tyckte att det såg ut som en alltför förenklad och framför allt förtöntigad version av ursprungsmaterialet. Detta handlar inte om den nödvändiga redigeringen i övergången från bok till tv, där material oundvikligen försvinner, utan om tonträffen. Det kändes lite fördummat, och det finns det ingen anledning till att det ska vara när det är produktionsbolaget bakom så mogna serier som Deadwood och The Wire som ligger bakom. Har HBO spelat säkert? Har de i sin rädsla för en dyr flopp börjat appellera till en simplare publik (ni vet, folk som gillar sport)?

Efter att ha sett femton minuter av det första avsnittet kan jag verkligen inte svara på den frågan. Men jag andas ändå ut. För det ser bra ut.

Självklart bli jag upprymd bara över att se karaktärerna och miljöerna i rörlig motion picture, men jag hoppas nog att det är mer än så. Jag vill se mer! Visst är manuset förenklat och lite övertydligt, men det förvånar mig inte. Världen måste presenteras på ett effektivt sätt, så att allt det roliga kan sätta igång. Nu när jag kommit över farhågorna gällande scenografi och foto så säger jag att förutom att manuset måste hålla så blir det stora provet hur skådespelarna håller måttet. Den här berättelsen är så mycket baserad på intriger och ränksmideri, och det kräver att karaktärerna känns äkta och levande. Framförallt är det viktigt att de luriga Lannisterna, med det incestuösa tvillingparet Cersei och Jaime samt deras vidriga avkomma, träffar mitt i prick!

Våldet har de uppenbarligen behållt, de verkar nästan kokettera med det. Men böckernas beryktade råhet ligger inte bara i avhuggna lemmar och inälvor. Det handlar om människors utsatthet, hur försvarslös en civilbefolkning är i krigstid, och hur lite makt vi har över vårt eget öde. Som läsare känner man sig aldrig trygg. Det hoppas jag att tv-serien kommer att ta till vara på!

Vad tycker ni själva? Se klippet HÄR!

2011-04-04T03:18:00.000-07:00

Haha, jag är så lättköpt!

Jag gick in på aintitcool och kollade en ny trailer till den där Lyktpojken, och jag rös lite och hade en riktigt mysig stund här i ateljen (när jag borde jobba! Fy skam!). Lite samma grej som jag upplevde med Thor-trailern. Jag tror inte att jag egentligen kommer att gilla filmen speciellt mycket, men vrider man bara upp fantasifaktorn tillräckligt så är jag såld, åtminstone för en stund!

Två superhjältetrailers!

2011-04-03T08:15:00.000-07:00

Superhjältar är inte riktigt min grej. Det kanske handlar om att jag inte läste superhjälteserier som barn. Jag är uppväxt på Kalle Anka, MAD och Bamse, och senare Agent x9, Fantomen, Conan och Tarzan. Jag har alltid tyckt att superhjältar är eh... overkliga. Jag vet! Det är hellöjligt, de är inte ett dugg mer overkliga än allt annat som jag gillar! Det är själva kostymerna som gör att jag inte riktigt kan köpa det. Jag har samma problem med Fantomen. Jag gillar berättelserna och mytologin, men jag kan inte köpa kostymen! Varför har de färgglada tighta kostymer? Hur kan de leva med sig själva? Inte ens när dräkten får en "förklaring", som att stålmannens dräkt är motsvarigheten till jeans och t-shirt på Krypton, så kan jag köpa det! Du bor på jorden nu grabben! Byt stil! Om jag flyttade till Krypton så skulle jag gå in i närmsta affär och köpa blåa tights och en mantel! Men nu är vi på jorden!

Är det rasistiskt att tänka så?

Mitt intresse för superhjältefilmer är också ganska ljummet. Får de ok recensioner så ser jag dem. Jag gillar att se färglada spektakel som kostat oförskämt mycket pengar. Men jag blir ofta besviken. Bara socker och inget salt!

Jag är milt intresserad av hela Avengersprojektet som pågår nu. Ni vet att Iron Man, Hulken, Thor och Captain America (Också ett helt sjukt namn! Låter som en spexig barntechnostjärna, typ Dr Bombay) alla existerar i samma universum skapat av legenderna Stan Lee och Jack Kirby på Marvel. Det hintas i alla filmerna att hjältarna kommer att buntas ihop till ett gäng som heter The Avengers, och så småningom ska det komma en Avengersfilm. Det intressanta är att den filmen kommer vara skriven och regisserad av Joss Whedon, som gjort så mycket gott för mänskligheten!

Här är trailern till det senaste bidraget till projektet: Kapten Amerikatt själv... spelad av killen som var gjord av eld i Fantastiska Fyran-filmerna (Oh Boy, sög de filmerna hårt eller vad!). Han verkar gillar att ha superkrafter, och att gå på gymmet förstås!

Här kommer en annan superhjälte flygande! Han heter Gröna Lyktan (Ni fattar vad jag menar? Gröna Lyktan?!? Det är ju inget namn, det är ett adjektiv och ett substantiv!). Han får inte vara med i Avengers, för han tillhör ett annat förlag: DC Comic!

Hum hum... mummel grubbel.... Näe! Båda verkar väl rätt lama! Det är roligt att fastän Captain America ser mycket bättre ut så blir jag mer pepp för Lyktan, för att den har utomjordingar och weirdness... men sen tröttnar jag på den med. Jag hatar den där grabbiga amerikanska "hey bro´awesome!"- attityden, The Green Hornet led också av den. Min vän L kallar det "Bro´s before ho´s"- mentalitet. Captain America tycker jag bara ser tråkig ut. Man har sett allt förr. Förutom röda dödskallenazister, det fick mig aningen intresserad i en halv sekund.

Utopitjejen av Kim W!

2011-03-31T02:29:00.001-07:00

Fantastiska Kim W Andersson har gjort en egen tolkning av Utopibruttan från föregående inlägg! Ah, vilken ljuvlig blyertsteckning! Se mer av Kim och vad som kommer ur hans pennor och penslar på hans egen blogg!

Men vem är den här vältränade kvinnan egentligen? Har hon ett namn, ett jobb (dräpa ondska antagligen), var bor hon och var kommer hon ifrån? Kommer vi få svar på de här frågorna i framtiden? Vi får se...

UTOPI vs. GALAGO

2011-03-30T03:47:00.000-07:00

För ett par veckor sedan publicerades Utopisternas manifest på DN kulturdebatt. Härligt med ett manifest tycker jag! Egentligen behövs det ju inte, jag har varit mitt eget manifest sedan jag var liten pojk, men det är ändå något speciellt att få vara med och skriva under en svulstig deklaration. Min morfars far, skulptören Ivar Johnsson, skrev under ett manifest tillsammans med en grupp konstnärer som kallade sig "de unga" någon gång i början av nittonhundratalet. Att skriva manifest är en gammal fin tradition som konstnärer ägnar sig åt! Det är ju så roligt!

En annan bra grej med att skriva manifest är att man får uppmärksamhet! Här är en tråd där vårt manifest diskuteras. En del kallar det pretentiöst och patetiskt. Andra tycker att det var på tiden. Så går det när man tar till brösttoner och pekar med hela handen, det sporrar andra att svara med lika starka åsikter.

En formulering i manifestet har retat en del: "De senaste decennierna har kulturen och seriekonsten i synnerhet dominerats av realistiska och självbiografiska uttryck. Nu slår pendeln tillbaka. ". Ajajaj! Vilka är det som publicerar självbiografiska serier? Är det Galago vi är elaka mot? Vad menar vi med "pendel"? Betyder det att vi vill höfttackla Galago in i glömskan och ta över hela rasket???

Galago har varit en institution i seriesverige sen nån gång på sjuttiotalet då dinosaurierna vandrade på jorden. De har gett ut erkända konstnärer som Joakim Pirinen, deras stall av seriekonstnärer är imponerande, och de odlar ständigt nya talanger. Deras position som ledande inom den alternativa seriescenen är oantastlig. De är ett välkänt varumärke. När vi, nya och okända för världen bortom ankdammen, vill berätta om oss själva, så är det praktiskt att peka på något välbekant och säga "det där är vi inte!".
Då valde vi att peka på en etablerad genre som faktiskt har varit dominant, och som råkar ha haft Galago som den huvudsakliga, men knappast den enda, förläggaren. När vi dessutom pratar om "pendlar" så skapar vi en spännande dramaturgi, som om vi utmanar något gammalt och trist och själva är nya och häftiga.
Då blir det lite spännande att läsa om det i DN Kultur!

Jag tycker att Galago är bra mycket mer än "realistiska och självbiografiska uttryck". Om folk vill tolka den beskrivningen som att den översätts till Galago så får de väl göra det. Och om någon som arbetar med Galago tar åt sig och blir ledsen så beklagar jag det.

Formulering finns inte bara där för spetsa till retoriken. Det är relevant att det funnits en längtan efter den typ av forum som Utopi är, en längtan som nu bär frukt. I slutändan handlar det om att vi vill skapa uppmärksamhet kring vilka vi är, vad vi vill och om vår nya tidning.

Självklart kommer det bli lite spinn på nätet, konflikt är god dramaturgi och det är kul att titta på så länge man själv inte är inblandad. Men nu är det förstås ingen konflikt. Det skulle ju bli jättedålig stämning på alla releasefester om folk stod och blängde på varandra istället för att gratulera varandra till vår egen förträfflighet. Vi vänder oss inte mot Galago, varken i vår bombastiska text, eller i den vanliga vardagen. Vi vill inte visa Galago var skåpet ska stå. Vi vill visa hela världen var skåpet ska stå!

American Gods the movie?

2011-03-29T05:02:00.001-07:00

Vilken är Neil Gaimans bästa bok?

Vem är Neil Gaiman förresten? Neil är någon sorts fantasyförfattarrockstjärna. Han har rufsigt svart hår, solglasögon och svart skinnjacka. Han var ung väldigt länge, men nu börjar han likna en gammal rockfarfar lite grand. Han pratar en polerad pojkskolengelska. Han är extremt personlig med sin publik, alltid mån om att vara ödmjuk samtidigt som han är extremt ambitiös och väl medveten om sin egen talang. Men han är inget geni, är han noga med att påpeka, han har bara talang. Åh Neil! Du är awesome! Inte bara för dina spektakulärt bra serier och böcker, utan för vad du gjort för fantasygenren!

Neil höjde hela seriemediet och fantasyns status med sin serie Sandman. Det är väl egentligen det häftigaste han har gjort. Men jag uppskattar också hur han fört in mytologin direkt in i sin samtida fantasy. Mytologi och saga är fantasyns rötter och Neils berättelser synligör effektivt detta arv. Samtidigt leker han med genren, gör crossover experiment, vandrar ofta in på skräck och poesi, dekonstruerar. På åttiotalet gillade de att kalla honom för en postmodernist.

Neil har skrivit många bra böcker. Jag älskar hans novellsamlingar. Jag diggar hans första bok Neverwhere, om London under London. Jag föredrar uppföljaren Anansi boys framför American Gods.

Men det är American Gods som brukar nämnas först. Och jag förstår varför.

Ett mäktigt epos om glömda gudar som stryker runt i USA, och vid horisonten tornar stormen upp sig. Huvudpersonen heter Shadow. Hur awesome är inte det?

Nu avslöjar Neil Gaiman att American Gods ska bli film! Det som gör mig så glad är att Neil Gaiman befinner sig i en situation där han inte behöver ta första bästa deal som någon av de giriga amerikanska studierna slänger till honom. Han har stor erfarenhet från filmbranchen. Bl.a. gjordes en lyckad filmatisering av hans bok Stardust härom året. Han har också skrivit manus till bl.a. Robert Zemeckis Beowulf tillsammans med Robert Avary. Tyckte du att Beowulf var ett plastigt spektakel? Se om den, slut ögonen och lyssna.

Här är Neil när han pratar om filmatiseringen av American Gods.

En häxa är död

2011-03-28T05:17:00.000-07:00

I två veckor har jag varit på äventyr i magiska New Orleans. En stad fylld av vampyrer, spöken och häxor. Nu sitter jag återigen i min atelje, jetlaggad och matförgiftad (ät inte maten på Delta airlines, resultatet: allt för hiskeligt för att beskriva med ord!) och försöker skaffa en överblick på vad som ska göras under veckan som kommer.

Råkar slösurfa lite på nätet, och läser att en kär gammal vän från min bokhylla, Dianna Wynne Jones, är död. Dianna är en av samtidens viktigaste engelska fantasyförfattare. Hon tog arvet från C.S. Lewis och uppgraderade och broderade ut hela idén med parallella världar. Hon fick mig att önska att jag, liksom Chrestomanci, hennes sardoniska hjälte, kunde vandra mellan världarna och styra upp allt som inte stod rätt till med samma tillbakalutade stil.

Hennes charmerande bok Howl´s moving castle blev film härom året, adapterad av mästaren Hayao Miyazaki. Charmerande är nog en bra sammanfattning av hur jag upplever hennes böcker, och för att sno ett citat av Neil Gaiman "Always perfectly magical"!

Hejdå snälla tant och tack för dina berättelser!

Heja Dynazty!

2011-03-12T13:06:00.000-08:00

Det fanns en enda anledning att se melodispektaklet ikväll, och det var för hårdrocksbandet Dynaztys mellanakt där de framförde förra årets vinnarlåt i egen tappning. Dynazty äger så hårt! Han programledarpojken sa något om "kom ihåg var ni såg dem först"... Och det minns ni väl?

På releasefesten för Mara från Ulthar kanske?

Nu måste jag tyvärr ta semester från bloggandet ett litet tag... men jag kommer tillbaka!

Kram allihopa!

Tack alla!

2011-03-11T05:39:00.000-08:00

Det var releasefest för första numret av Utopi igår. Vilket hjärtligt och genuint stöd vi fick ta emot. Vilken glädje och vilken entusiasm. Det är en märkligt känsla... nästan som om det hände någon annan, för det var mer än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Det skrämmer på sätt och vis också, för nu måste vi leva upp till det här. Vi har slagit ner våra pålar, vi har skrivit under ett bombastiskt manifest, vi har gjort ett enda nummer som bär drömmar och ett löfte om vad som komma skall.

För länge sedan, när jag bestämde mig för att bli serieskapare, så funderade jag mycket på det faktum att det inte fanns någon marknad för den typen av serier som jag ville göra. Fantasy ni vet. Jag tänkte att om folk gillar den här typen av berättelser i andra medier, som i böcker och film, så borde de ju tycka om dem i serieform också. Bara att de inte vet det än.

Dessutom visste jag ingen som gjorde den här typen av serier i Sverige, så det var ju inte så lätt för folk att köpa dem och läsa dem om de inte fanns. Jag tänkte att om inte marknaden finns, så får man skapa den på det enda sätt jag kunde komma på. Att göra så bra fantasyserier jag bara kunde, och hoppas att de var bra nog.

På så sätt ville jag skapa något nytt under solen. Inte slåss om utrymmet inom redan etablerade genrer, utan lägga till något. Få seriesverige att växa. Så tänkte jag då. Nu gör vi exakt det.

Hur gick det till? Vilket sällsynt privilegium att ha kommit så här långt. Även om det här bara är början så kan jag dö nöjd imorgon. Vi försöker.

Och att få ta emot sådan här fan art på releasefesten måste betyda att vi är på rätt väg! Det är en av frostjättarna från omslaget, tolkad av Dan som gjorde masken.

Jag vill rikta ett stort tack till alla mina medarbetare på Utopiredaktionen. Ett stort tack till alla ni som kom på releasefesten och till alla er stödjer och hejar på. Tack!

Ikväll! Du! jag! Kom!

2011-03-10T03:15:00.000-08:00

Omslagsmålningen till första numret av Utopi, som den ser ut i sin helhet.

Möt folket bakom tidningen Utopi! Prata med äkta serietecknare som tecknar äkta serier! Ta en bärs, det ska bli gott, det har vi förtjänat! Allt detta underbara och annat kan man uppleva på Utopis releasefest på baren morfar Ginkos vid mariatorget i Stockholm ikväll!

Jag tänker inte lägga upp flyern igen, den har ni redan sett, men ni får lite smakprov ur tidningen istället!

Skyttegravsmys av Lars Krantz!

Knätofsporr av Lina Neidestam!

Fascistfasoner av Lisa Medin!

Megasvulst av mig!

Detta och mycket mycket mer i första numret av Utopi magasin! Kom ikväll och var med från början!

Tematrio- tre hjältinnor!

2011-03-08T05:09:00.000-08:00

Sara körde en tematrio med tre hjältinnor, kvinnodagen till ära! Det ska jag också göra!

Ellen Ripley från Alien-filmerna.
Oh yes! Ripley är så jäkla äkta! En grej som är anmärkningsvärt är att alienfilmerna aldrig tar perspektivet att Ripley gör tuffa saker fast hon är kvinna, vilket är vanligt i mer idiotisk fiction så fort en kvinna ska göra saker som idioter inte är vana vid att kvinnor gör.
Visst, omgivningen i filmerna tycker så ibland, men Ripley själv doesn´t give a shit! Det finns ingen jag hellre skulle vilja ha med mig om jag kraschlandade på en främmande himlakropp med hungriga urinvånare. Ripley är så himla tuff utan att vara sur mot andra om de inte förtjänar det. Hon är typ den ultimata kollegan.

Ayla från grottbjörnens snuskiga folk och de andra stenålderssnuskböckerna!
När Ayla fick sin första unge när hon var elva så fick hon mjölkstockning i brösten. Mjölken stelnade och gjorde hennes tuttar permanent stora och runda. Det nämns lite då och då, tillsammans med andra fakta om Aylas Pamela Anderssonliknande fysik. Ayla gjorde alltså ett stenålders-boobjobb. Hahaha! Ayla pratar lite smågutturalt, som om hon hade munnen fylld av bomull, för hon är uppväxt med neandertalare och de kan inte snacka som vi. Ayla uppfinner allt från synålen till "spjutkastare" (vad nu det är) till fellatio. Ibland när omgivning börjar tvivla på henne rider hon en vända på sitt tama grottlejon för att sätta respekt i de korkade grottmännen. Heja Ayla!

Battle Angel Alita.
Jag älskar dig fortfarande. Efter alla dessa år.
Jag har varit så förtvivlad över att inte Alita har funnits på riktigt så att jag har gjort serier där vi träffas. Så träffas vi om än inte i min värld, så i hennes. Serierna är inte snuskiga, vi pratar mest. Vi har så mycket att prata om!

Alita, du inspirerar mig! Din vilja. Ditt mod. Din styrka. När du tappade bort dig själv ett tag, och regerade på Motorballarenorna (tills Jashugan besegrade dig) så sa du något när du tog straffpoäng för att åka arenan baklänges bara för att hämnas på en annan motorballspelare som hade dödat folk i publiken. Du stannade på arenan (publiken häpnade), åkte tillbaka och använde ditt panzer kunzt-slag "hertza heon" för att blåsa ut hjärnan på nidingen. Sedan sa du "I cannot stand by in the presence of evil". De orden har följt med mig i många år nu. Det var bra sagt!

Bubblare: Sara Connor! No fate baby!

Författaren Mats Strandberg har också listat tre! Häng på ni också vettja!

Hög av serier recenserar Utopi!

2011-03-08T03:28:00.000-08:00

Hög av serier är en serietidningspodcast som brinner för mediet och analyserar serier från alla möjliga vinklar.

Programledare är Anton Bjurvald. Till sin hjälp har han seriegurun Anders Lundgren och dandyn Freddie Kaplan. Hör dem prata om Utopi... De börjar avhandla första numret av tidningen ungefär hälften in i programmet. Det var en fröjd att lyssna till det här!

Tack min herrar, för att ni kallade Offret "en dubbelshot av Tequila", det gav mig kraft och mod (precis som en dubbelshot av tequila lustigt nog). Jag är så glad att ni gillade tidningen!

Lyssna själva här vettja!

Vill ni höra hur jag låter när jag ritar?

2011-03-08T03:17:00.000-08:00

För en vecka sedan var Utopi-gänget på SF-bokhandeln i Stockholm och tecknade en liveserie. Det har jag skrivit om här! Föreställningen filmades av Sanna. Här är filmen! Förutom att höra Fabian prata om vår tidning och serien vi tecknade kan ni höra mig göra ljudeffekter medan jag tecknar.

Jag gör ALLTID ljudeffekter när jag tecknar serier. De ni kan höra i filmen är ljudeffekter jag gör när det ska ska vara ett fartigt sug i bilden. Andra favoriter är "bosch" när en bild ska landa med auktoritet, "Dooong" (likt en japansk gong gong) när jag vill åt känslan av mäktig insikt, och "Hnnnggggggghhhhmruuuuunnghhhhsmuuungmuuuunnngg" (melodiskt) när folk typ vandrar över berg och behöver lite soundtrack.

Jag kan inte vara den enda?

Bor du i Stockholm på Torsdag?

2011-03-07T02:57:00.000-08:00

För det är då det händer!

Äntligen är det dags! Allt har gått så fort så det känns konstigt att det är verkligt. Vår tidning är här. Vad är Utopi magasin? En åskledare som tar våra drömmar och manifesterar dem i fysisk form. Myt, saga och sång. Ett orakel!

Återupptäck vad seriemagi handlar om! Dela glädjen och stoltheten med oss!

Fellow nerds. På torsdag välkomnar jag er alla till Morfar Ginkos, vid Mariatorget i Stockholm. Kl 19:00 inleds releasefesten för Utopi magasin. Det erbjuds underhållning, spännande paneldiskussion men framför allt en glädjens fest över att ett barn har fötts. Ett barn som bara kommer att växa och växa, och då det är fantasin som är bränslet vet ingen vad barnet kommer växa upp till att bli. Monster eller gud, eller både och.

Var med från början, så ni kan säga att ni var där vid själva födelsen.

Välkomna på Torsdag!

Här är eventet på fejjan!

Dansa fram regn!

2011-03-02T04:43:00.000-08:00

Min mobiltelefon kostade 30 spänn och köptes av en kringvandrande gårdsfarihandlare med slokhatt och trasiga skor. Den har inte T9.

Men det finns tydligen de som har telefoner i fickan som kan utträtta underverk. Man kan surfa på det elektroniska havets vågor, man kan kolla på biograf, man kan lyssna till konsert och man kan spela alla möjliga spel! Dessa telefoner kallas för "Iphones"!

De skickliga killarna på DING bestämde sig för att de ville ha en klassisk pojkbokstouch på sin senaste app Raindancer! Så de anlitade Karl Johnsson, det är jag det, för att måla all grafik för hand. Jag gjorde också en liten serie med spelets handling. Spelet handlar om en ung stilig indian som ska dansa fram regn åt sitt folk. Åh, jag blev så glad över det här projektet! Fatta vad kul att få ett jobb där man bara får måla vilda västern-landskap och indianer!

Såhär gick det till:

Först målade jag ett landskap som är gjort för att klippas isär och sättas ihop så att de olika kulissdelarna (paralaxerna) överlappar varandra. När sedan landskapet rör sig i sidled så rör sig paralaxerna i otakt. Detta skapar illusionen av djup. Ni har sett det många gånger, tekniken började användas för t.ex. nintendo 16 bit.

Sedan målade jag indianen "Tripping Bull" i massa olika bitar. Han är en sorts sprattelgubbe kan man säga!

Här är spelets historia:

Mysigt! Här kommer Tripping Bull. Han har säkert varit ute på en massa äventyr, kanske backpackat i Thailand eller nåt.

Ånej, den gamle shamanen är död! Blev inte helt nöjd med färgerna på den här bilden. Men indiantantens uttryck är bra.

Först skulle han haft en indianpipa som han tände i den här bilden, men sånt kan vara lite känsligt för PK-apple så det fick bli ett barnvänligt halmstrå! Tjejen blev lite väl smal, jag hade precis tecknat färdigt "Offret" (utopi nr 1), så hon blev väldigt lik spinkiga Leika, Offrets huvudperson.

Jag gillar Tripping Bull!

Hur ska det gå?

Här är spelets trailer:

Om ni har en Iphone så måste nu förstås skaffa spelet Raindancer! Det kostar bara 7 kr vettja! Ladda ner det HÄR!

Snart är Cirkeln här!

2011-03-02T03:26:00.000-08:00

Den 15:e April släpps Cirkeln! Det är Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs mystiska häxhistoria som kommer att dra över sverige som en skogsbrand. Nu har det kommit en trailer för boken som får det att pirra i magen av förväntan på den här nörden! Jag önskar att jag hade haft häxkrafter på gymnasiet, då hade de minsann fått se... eller nä förresten, jag hade spårat helt. Jag brukade gå runt och önska att jag hade kraften att få folk att bajsa på sig när jag befallde det... my god vilken röra det hade blivit!

Vårt barn färdades till väst!

2011-03-01T12:05:00.001-08:00

I helgen var det Science Fiction-mässa i Göteborg, denna pampiga stad fylld med livsfarliga rälsbussar som får den här gamla stockholmaren att nervöst skutta runt som kusinen från landet, ständigt centimeter från sin död i form av ett otäckt skakande mullrande stålvidunder! Denna stad är dock inte enbart skrämmande, utan också fylld med häftiga nördar, härliga seriegalningar och kära kära vänner!

På plats var jag, Kalle "jag är Fantasy" Johnsson, och Faboulus Göransson, chefredaktörska för Utopi! På plats fanns också vårt barn, fött ur eld: första numret av Utopi!

Vilken underbar mässa! Tack till alla gamla och nya vänner för en hektisk och fett ösig helg! Och tack Lou Ferrigno för att du var så stor och hade så tjocka fina muskler!

En biker scout läser första numret av Utopi. Han borde läsa en bok om att man inte kör svävarvespor i 600 km/h på en måne fylld med enorma träd istället kan man tycka!

Två alver och en hob med vår fina tidning i sina slanka/håriga händer!

Häftigast på mässan var Leia och Olivia! Det är för coola tjejer som er som jag gör det jag gör!

Kolla in Leias feta blogg så fattar ni vad jag menar!

Läs mer på Utopis hemsida förstås!

Glimtar av processen

2011-02-23T07:30:00.000-08:00

"Glimtar av processen", ja jag ville inte kalla inlägget "från mitt anteckningsblock" så enkelt var det.

Jag arbetar för fullt med manuset till den första boken av antagligen tre i min och min mystiske medförfattares Gränslandsvit . Arbetsnamnet är Gränsland, och det har det varit sedan 2003 när jag först började drömma om en mäktigt romantisk och grymt realistisk saga i fornnordisk fantasymiljö. Det lustiga är att trots att det jag gör nu skiljer sig oerhört mycket från projektet som jag tänkte mig det när jag som asienluffande 23-åring skrev ett första synopsis, så finns själv gränslandet kvar. Det handlar om gränsen mellan jättarna och människornas värld. Om att befinna sig där smärtan är som värst. Och om det som finns bortom.

Nu ska ni få lite bakom kulisserna material! Följande bilder är från mitt anteckningsblock.

Jag har upptäckt att jag har lättast att skriva manus om jag skriver för hand. Så fort det poppar upp en tillräckligt stark bild, eller jag behöver veta geografin för att skriva scenen så tecknar jag in bilden eller informationen lite rappt, och sen fortsätter jag att skriva. Så det blir kladdigt och ser ut som en dåres anteckningsblock, vilket det förstås är. Efter detta handskrivna/ritade kladdmanus separerar jag utkastet till ett datorskrivet manus och ett storyboard.

Det här är åtta sidor storyboard. Det här skulle jag vilja visa reklamarna när de tycker att jag slarvat med perspektivet eller nåt när jag gjort storyboard till reklamfilm. Min egna storyboardstil är som en intern stenografi, jag tvivlar på att andra kan utläsa hälften av den information jag själv läser in i bilderna. Det går fort i alla fall! Och det är sååå roligt! Berättelsen får liv inom mig och jag vet hur det kommer se ut när det är färdigt!

De flesta karaktärerna är helt ofärdiga till utseendet. Ibland får jag en ny idé om hur de borde se ut och då testar jag den gärna. OBS! Alla i serien kommer inte att vara muskelknuttar! Killarna på bilden ovan har högst testosteronhalt i hela boken! Jag tycker mycket om att teckna på fri hand med fineliner, och då akvarellådan aldrig är långt borta så kan jag inte låta bli att färglägga ibland.

Ibland dyker det upp en scen med smärtsam visuell tydlighet medan jag skriver den. Då är det nästan kriminellt att inte teckna den. Som den här scenen där lik slängs av ett vikingaskepp och blir uppsnappade av sjöormar som följer skeppet under ytan (snott från Robin Hobbs "the Liveships").

Ett litet skepp med mycket höga berg i bakgrunden. Och en ärrad hjälte. Vafan det här måste ju bli bra eller hur?

Vilket sagobröllop!

2011-02-22T02:05:00.000-08:00

George RR Martin. Jag gillar ju dig. Vi har haft lite problem med vårt förhållande, och jag tycker fortfarande att det mest är ditt fel. Din blogg har varit en del av problemet. Det är svårt förstår du, att läsa långa referat av amerikanska fotbollsmatcher, eller ändlösa pompösa uppläxningar av folk som skriver fan fiction, när vi hela tiden fruktar att du aldrig kommer skriva färdigt a Song of Ice and Fire. Du kommer inte hinna! Du är för upptagen med att blogga om hur gottigt det är att vara George och åka på festivaler och bli smörad för av unga damer! Alltmedan ditt skägg blir allt gråare och din mage... ja, den tycks inte bli mindre i alla fall! Och det här är ingen estetisk kritik George, du får ha hur tjock mage du vill så länge du skriver färdigt de där fördömda böckerna! Jag är orolig för din hälsa!

Neil Gaiman skällde på mig och sa att "George RR Martin" is not your bitch (scrolla ner halva för att läsa Neils skäll)! Wow, jag visste faktiskt inte att Neil kunde slänga sig med sånt däringa "hard talk", det satte en i respekt det må jag säga! Och han har väl rätt antar jag. Men det skulle vara så mycket lättare att svälja din närmast geologiska skrivartakt (tänk kontinentalplattor) om jag bara slapp läsa flåshurtiga inlägg på din blogg (som heter "not a blog", jättetöntigt namn faktiskt!) om hur kåt du blir av att kolla på unga aktriser som provspelar för rollen som Tyrions konkubin Shae. När jag vet att tiden du la på att skriva det inlägget hade kunnat läggas på att jobba med A Dance with Dragons. Jaja, det funkar inte så, det fattar väl jag med (jag är ju också författare George, jag förstår dig!), men lite kanske det funkar så ändå...

Så därför läser jag inte din blogg så ofta längre. Fast ibland... så kikar jag in. Bara för att kolla att du lever. Och vad får jag se?

Kära George! Grattis! Må du och din nyblivna fru få många långa år tillsammans, varav en del kanske kan ägnas åt skrivande vad vet jag men i alla fall! Grattis din stora lufsiga självgoda jäkla ekvilibrist (när du är som bäst), jag älskar ju dig!

Se foton på överåriga lajvare som gifter sig här på "Not a Blog" (fortfarande töntigt namn).

Jag snor ett!

Grattis George RR Martin!

Brorsans musikvideos!

2011-02-17T02:03:00.000-08:00

Varje gång jag är hemma hos min musikaliska bror och dricker folköl och käkar Chili con carne så spelar han de allra trevligaste youtube-klipp för de samlade gästerna. Jag föreslog för min bror att han skulle få gästblogga lite och ta sina roliga klipp från sin ungkarlslya på Lilla Essingen och visa dem för de breda nördiga massorna som läser min blogg!

Brorsans röst:

"Det har förekommit utdragna diskussioner på Lilla E angående exponerandet av kvinnokroppar i denna video och hur man bör ställa sig till detta.

Konst eller gubbsnusk eller både och kanske?

Ja det är väl upp till var och en, men det går nog inte att bortse ifrån att denna musikvideo har ett skimmer av genialitet över sig, inte minst när den så väl allierar sig med denna extremt dansanta, spanska popdänga. Som en känga.

El Guincho själva spelade på Debaser Medis i Fredags och det var ju tråkigt för er som missade, men i alla fall inte någon katastrof.

Konserten var inte lika genial som videon, så ni kan nog hålla till godo med den ett tag till fram över:

El Guincho - Bombay from CANADA on Vimeo.

Nästa video: Mycket popigt. Sådär popigt som motsatsen till Håkan och Broder Daniel.

Det börjar tight. Man förstår att detta är duktiga musikanter.

Okej, en cover på Lady Gaga's Just Dance.

Det är tight.

Men så när versen drar igång och basisten fullkomligt manglar sin bas med toner som fått oss att utbrista "Det går ej att bli en bättre basist, än vad denne unge man med annorlunda frisyr är!". Då är det bra.

Och så plötsligt har man ryckts med och står med öppen mun, hänförd av detta fenomen till cover.

Alla, och då menar jag alla, som jag tipsat om denna video har sett den typ sådär 20-25 gånger i rad.

Tekniken musikerna besitter, deras leenden, ja själva glädjen i detta klipp går helt enkelt inte att ta miste på.

Det är bara svälja sin stolthet och njuta:

Det var allt för nu, så här får ni en lista på band ni redan bör ha lyssnat på:

Beach House

Timber Timbre

Fleet Foxes

Dylan LeBlanc

The Low Anthem

Edward Sharpe & The Magnetic Zeros (inte bara "Home" den här gången!)

Mumford&Sons

Och förstås: El Guincho!

Gå även in på www.lefever.se och ladda hem EP:n "Beginners Luck"

Där har ni lite fin gratismusik från en begåvad tjugoåring och hans band.

High Five!"

High five brorsan! Tack för tipsen! Jag är rädd att många av de där banden är för mycket "dunka dunka, blipp blopp" för min smak, men jag gillar de skönsjungande gossarna i Fleet Foxes, även om jag inte förstår varför de inte har råd att gå till frisören nu när de får spela sin musik på radio och allt!

Saras nya banner!

2011-02-11T03:12:00.000-08:00

Saras blogg Glory Box är bloggen jag alltid kollar först! Sara skriver om bäcker, film och serier och annat kulturigt och intressant!

När hon för ett par månader sedan nämnde att hon funderade på att byta ut sin bloggbanner så erbjöd jag mig att göra en ny åt henne. Jag har gått och funderat på den där bannern ibland, och ofta har jag tänkt sätta igång med den men annat har kommit emellan. Till slut gjorde jag en ordentlig skiss och kände att det var dags att sätta igång. Vilken smarrig överaskning tänkte jag! Men så en dag när jag gick in på Glory Box så såg jag att Sara hade tagit ner sin gamla banner.... Flämt! Hon hade redan fixat en ny??? Kanske hade någon annan serietecknare gjort en ny banner till Glory Box!? Argh!

Nä, så var det inte! Men det var bra för det satte lite fart på mig. Tillåt mig presentera: Glory Box nya banner!

Jag vet att Sara älskar Film noir, så jag ville att den skulle ha det där klassiga, romantiska och dunkla... men, jag är Kalle Johnsson och vips så blev det nog mer pulp/skräck än film noir. Jag kollade ändå på en del film noir-affischer, och försökte fånga något av stilen och färgskalan som de är målade i. T.ex. tittade jag mycket på den här affischen:

Min tanke var att Saras ansikte skulle vara målat i film noir-stil medan den mystiska kistan skulle kännas mer Lovecraft/pulp. Glory Box betyder brudkista, och jag kollade lite på brudkistor, men jag måste erkänna att den här kistan är helt och hållet min egen design. Från början hade jag tänkt att det bara skulle lysa grönt ur den, men vafan, klart det blev fetare med lite Raiders of the lost ark-liknande spöktrasor som flammad ut från den. Det höjde ockultismen med ca 60%.

Själva typsnittet på titeln är taget från filmen Night of the Demon (fruktansvärt bra film!). Jag visste att det borde vara just det typsnittet... men jag hittade varken det eller något liknande någonstans bland alla typsnitt som går att ladda ner. Så jag fick göra det! Jag tog de bokstäver som matchade i originaltiteln och kalkerade dem. Resten ritade jag i samma stil. Jag älskar nar saker ser omsorgsfullt handgjorda ut. Det är något speciellt med den känslan.

Ansiktet och kistan är målade med akvarell på 300 grams akvarellpapper med medium gräng.

Varsågod Sara, vad kul att jag fick göra den!